 |
| En bukett med färgglada tulpaner gläder inte bara en sjukling |
Det behövs så lite för att göra en medmänniska glad. Så lite att det nästan lätt att glömma bort. I dag besökte jag en medlem i syföreningen som blivit sjuk och nu ligger på Limsjögården. Att se hennes min när jag kom in, var värt så mycket. "Det är så tråkigt här," sa hon. Ja, vad säger man. Ord är så futtiga. Man kan ju inte säga "ja, men du är snart på fötter igen", när man vet - och speciellt hon vet - att så inte är fallet. Ytterligare en påminnelse att man ska vara tacksam för varje dag och att försöka göra det bästa av den.
I morse var det riktigt kallt, men ytterligare en sak som jag blev glad för i dag, var att det började ljusna i öster redan kvart över sju i morse. Jag for in på träningen och åkte sedan ett ärende åt mina svärföräldrar och sen besöket på Limsjögården. När jag åkte hem så gick jag in i blomsteraffären igen, och köpte mig ett par små krukväxter. Sånt höjer humöret ytterligare ett snäpp.
Nu går vi här, jag och maken, i spänd förväntan på att golvet ska levereras och om några dagar kan vi flytta tillbaka till vårt gamla sovrum - nu när solen snart lyser in där på morgonen.
- "Hon brukade gråta minst en gång om dagen. Inte för att hon var ledsen, utan för att världen är så vacker och livet så kort". Kirsten Dunst. Amerikansk aktris.
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar