torsdag 22 november 2018

Nygammal vana

I dag hoppas jag att jag tillfört en ny vana till mitt liv. Den har visserligen funnits där tidigare men ombytlig som jag är, så faller den snart utanför bekvämlighetsramen.
Jag tog en promenad runt Brändbergs! Det var riktigt kallt men solen sken och det var faktiskt skönt. Ännu skönare var det när man kom hem till nybryggt kaffe och en stund framför datorn.
En underbar novemberdag
Nyis på Almoån
Jag hade så fin hjälp häromdagen. Hjälp med att baka julkakor. Det var det yngsta barnbarnet Yavanna som hade studiedag som hjälpte till. Hon knådade degen och hon rullade små bollar och hon plockade på plåtarna. Vi avslutade det hela med att äta våfflor med Nutella och glass. Kvalitetstid!
Farmors duktiga piga
Jag passade också på att testa att göra en form av backubulla i stekpannan. Lite kladdigt men kakorna blev goda och det är ju behändigt när man inte har en riktig bakugn. Ska kanske prova att göra en deg med riktig jäst nästa gång. I den här degen hade man Bikarbonat.
Backubulla i stekpannan
Det ser äntligen ut som om vi ska få vårt renoverade rum helt klart. Maken ska idag hämta de klinkers som vi beställde för 1,5 månad sedan. De ska ligga under kaminen, så snart kan jag myselda lite när jag sitter och syr eller ser på TV.
  • "Vanan omvandlar lyxiga njutningar till tråkiga och dagliga behov." Aldous Huxley 1894 - 1963. Brittisk författare.
Vi hörs!

fredag 16 november 2018

Höns och utflykt


Mitten av november. Dagarna går fort men snön lyser med sin frånvaro, kylan likaså. Nåja jag klagar inte det är bara ett konstaterande.
Några som definitivt inte klagar är våra höns - de dagar som de får gå löst ute i trädgården. Ibland är dom så vidlyftiga så de spatserar ända bort till majstången så maken får hämta dom där och då blir det utegångsförbud några dagar.
Nu när vi börjat mata småfåglarna så brukar dom gå till fågelbordet och städa därunder. Det är bättre, där kan dom gott vara.
I går åkte jag, maken och makens kusin Christer med fru på en liten resa till Stora Skedvi. Vi åt lunch på en restaurang som heter "Kulinariet" och som ligger i direkt anslutning till  brödbakningen. Fantastiskt god mat. Jag och maken åt Trattkantarell- och Karl Johan soppa, Christer åt friterad gårdsgris och Lola åt högrev. Alla var jättenöjda och efteråt gick vi runt i den välfyllda affären där man kan köpa kött, glögg, öl, godis, bröd, marmelad och mycket, mycket mer. Allt lokalproducerat.
På hemvägen fikade vi hos Christer och Lola och sen åkte vi till Hansgården. Nöjda och belåtna.


Just nu så har jag 3 limpor i ugnen, maken är på slöjd och det är lugnt och skönt i huset.
  • "Alla resor är en omväg hem." Hernbjorn Sorebo 1933 - 2003. Norsk journalist
Vi hörs!

fredag 9 november 2018

Sorgligt och trivsamt


Vädret är grått. En "passande" dag för en begravning om nu någon dag kan kännas passande. Makens kusin somnade hastigt in i sviterna av cancer. Denna fruktansvärda sjukdom som drabbar så många.

Grannen var in med trattkantareller häromdagen och igår gjorde jag en soppa på dom. Om jag nu får skryta, så blev den fantastiskt god. Grädde och konjak gjorde väl inte saken sämre.
Jag har inte varit så där väldigt förtjust i trattkantareller tidigare men jag får nog omprioritera min smak lite.
För ett par år sedan så var den här tiden före 1 advent en väldigt hektisk tid. Som ordförande i kyrkans syförening så höll jag i trådarna för den årliga auktionen. Många alster skulle färdigställas, och det skulle bakas. Både till försäljning och till fika. Vi var ju flera som hjälptes åt men det kändes i alla fall lite stressigt. Nu - sen ett par år tillbaka - så träffas vi ju bara och handarbetar och trivs tillsammans. De alster som blir färdiga lägger vi i ett skåp och sen får kyrkan eller någon av kyrkans grupper, använda sig av det till lotterier eller liknande. Det är väldigt skönt att inte ha någon press på sig.
Vi har ju också sedan några år "Oppsittu" här i byn. Det är ett antal käringar som träffas och pratar. 2 timmar varannan vecka. Den som vill får handarbeta men det är inget krav. Den sociala samvaron är det viktigaste.

  • "Alla människor är fångna i ett oundkomligt nätverk av gemenskap."
Vi hörs!

torsdag 1 november 2018

Ljus i mörkret

Allhelgonadagen. Små ljus som lyser
upp mörkret
Gråväder! Det är inget roligt. Vi fick lite snö här i början på veckan men det var inte mycket. Vägen blev i alla fall riktigt snorhal över skogen - ett tag - sen så började det att spöregna så det försvann ganska fort.
Den nya diskmaskinen är inkopplad och fungerar perfekt. Synd bara att golvet hann bli förstört. Man får mitt i eländet ändå vara glad åt att det gick att torka upp det som var blött. Vi får investera i ett nytt golv till sommaren.
Jag gick med i nånting som heter "Knivbrev". Man bestämmer hur många gånger per år man vill slipa knivar samt hur många knivar åt gången. Jag beställde 2 knivar 2 ggr per år. Det kom ett tjockt kuvert med skydd för 2 knivar. Bara att stoppa in knivarna i skydden, ner i kuvertet och så lägga på postlådan. 2 dagar efter så kom knivarna tillbaka nyslipade och klara. Gissa om de blev vassa??!! Oj, jag har nog aldrig i mitt liv skurit med så vassa knivar. Perfekt! Om 6 månader kommer nästa brev då kan jag skicka 2 nya knivar, sen tror jag inte att jag behöver slipa nåt mer.

Bilden är 2 år gammal. I år finns endast enstaka pölar med
vatten i ån.
"De kortaste orden - ja och nej - är de som kräver störst eftertanke." Pythagoras  569 f.Kr - 475 f.Kr. Matematiker
Vi hörs!