På tisdag börjar skolan och vi ville ta med våra barnbarn ut på en liten utflykt innan dess. Vi valde torsdagen den 13 augusti som visade sig bli en riktigt solig och varm dag.
Klockan 09.oo kom vår dotter och hämtade upp oss och så begav vi oss norrut. Målet var Orsa Rovdjurspark. En pärla på ett mycket lagom avstånd från Almo. Vi anlände ganska precis när de öppnade så det var ingen trängsel alls. Som tur var så hade varken Yavanna eller Noa varit i parken ( ialla fall inte vad de kunde komma ihåg) så det blev ju en upplevelse. Likaså för maken och mig själv som inte heller besökt parken efter det att dom fått in både Isbjörn, Tiger, olika Leoparder och Kodiakbjörn.
Vi började med att fika för att få lite ork att gå i de långa backarna och direkt efter det såg vi en stor vit sten i ett hägn. Stenen visade sig vara en Isbjörn. En mycket trött Isbjörn som inte var poseringsvillig alls.
Trots att hen låg ner så kunde man ana den otroliga storleken. Vi fortsatte uppåt och kom till de Persiska Leoparderna. Åh vilka djur! Vackra och smidiga. Tänk att det finns folk som kan skjuta dom för pälsen. Ofattbart.
Snöleoparderna hade gått upp och lagt sig i skuggan på ett tak så tyvärr visade dom bara upp ryggen. Men vad jag har läst, så kallas den också "spökkatten" på grund av sin förmåga att kunna gömma sig.
På väg upp till toppstugan och lunch så passerade vi hägnet med den stora Tigern, Amurtigern.
Ett imponerande kattdjur med enorma tassar.
Toppstugan bjöd på en svindlande utsikt över parken och dess omgivningar och efter lite mat och dryck så var vi redo för den sista etappen.
Björnarna höll sig lite för långt borta för att kunna fotograferas. De lekte i de vattenpölar som fanns men på ett ställe kom personalen och började slänga in frukt så då visade sig en stor hane. Det var ju kul att få se, i alla fall med ett stängsel emellan. Mötte jag en sån i skogen tror jag inte att det hade varit lika kul.
Värmen tog ut si rätt både på oss besökare och på djuren så vi begav oss hemåt, men naturligtvis måste vi stanna på Sollerön och köpa lite hallon och glass. Nöjda med dagen åkte vi sedan de få milen hem till Almo.
- Hur kan det komma sig att vårt minne är tillräckligt bra för att in i minsta detalj bevara vad som hänt oss, men inte bra nog för att komma ihåg hur ofta vi berättat det för en och samma person. Francois de La ochefoucauld 1613 - 1680. Fransk hertig, hovman och författare.
Vi hörs!
