Tupplur

Ordet tupplur har fina anor bakåt. Då ordet tupp (eller topp) betydde kort och ordet lur (av lura) betydde vila, slumra till, småsova. Det är samma ord som lura i meningen bedra och ligga på lur. Gemensamt är att man kniper ihop ögonen. Mer bildligt än bokstavligt i det senare fallet. (beskrivningen har jag hittat i en annan blogg: http://ordinerat.se/  av Lena Sjödin Roman)
Själv brukar jag ta en tupplur på soffan i TV-rummet. Inte varje dag men det händer ibland. Speciellt om man tagit en liten snaps till maten eller ett glas vin.

Maken vill gärna ligga i en säng så han går 1 tr upp. Ibland blir jag bara trött på ögonen och känner att det vore skönt att bara få blunda lite. Då sätter jag mig i min TV-fåtölj, drar en filt över mig och blundar. Det brukar sluta med att det blir en tupplur det också.

I går var barn och barnbarn här på middag som ni såg i mitt förra inlägg. Besöket uppskattades av mamma/farmor och pappa/farfar och maten uppskattades av barnen och barnbarnen - ja det finns väl alltid en önskan om våfflor istället för kött men efter lite trug så gick det bra. Efteråt fick barnen en skattkarta där de skulle leta reda på 3 olika ställen där det fanns överraskningar. De hittade ställena och fann pussel åt de två yngsta och en deckare åt den äldsta. Kanske nåt att varva TV- och dataspel med.
Nu idag blir det närmast ett par timmar med kyrkans syförening där vi jobbar på att göra klart allt som ska vara med på den årliga auktionen. Den 19 november är det dags. Kom gärna och bjud. Pengarna går bara till välgörande ändamål och det finns hur mycket som helst som man kan skänka till. Det finns fattigdom och elände inte bara i den tredje världen utan också i vårt rika land - tyvärr

Ty det angår också dig när det brinner i grannens vägg. Är ursprungligen Latinskt ordspråk "Nam tua res agitur, paries cum proximus ardet."

Vi hörs!

Mat & Bak

I går var det en sån där höstdag som man egentligen inte vill ha. Regn, småkyligt och rent allmänt tråkigt.
Efter en sväng in till Leksand så tog jag fram min energireserv och satte igång att baka. Matbröd är ju alltid bra att ha och sen blev det skorpor. Till kaffet vill jag gärna ha någonting, det räcker med en liten skorpa. Så det fick bli en sats av sådana också.

Kardemummaskorpor

Thekakor och Sirapslimpa

Var över till barnbarnen och fikade häromkvällen. De stora barnen de sitter i sitt lekrum och spelar spel men den lilla Yavanna hon har svårt att sitta still. Tänkte jag skulle ta ett kort på henne när hon satt vid köksbordet och läste tillsammans med farfar och dockan, men det var lättare sagt än gjort. Hon är ett riktigt energiknippe. I somras kunde hon vara ute i trädgården och rasa men det är svårare nu när det är mörkt ute och det regnar. Jag säger som makens farmor "var glad du att dom inte bara sitter och inte kan göra nånting". Och visst är det sant. Det är många som har det så. Tyvärr.
 

höst med lite mindre hopp i benen...
men bara lite



sommartid med mycket hopp i benen

Hoppsan, nu ringde klockan för att Pepparrotsköttet har kokat färdigt. Ska bara göra såsen och koka potatis så är lördagens middag klar. Maken är ute i skogen och hugger ved till nästa vinter så han är nog hungrig när han kommer hem. Han tycker det är rogivande att vara i skogen och arbeta. I alla fall nu när han kan göra det när han har lust. Det var sämre när han jobbade och skulle göra det på ledig tid.
Eftermiddagen kommer att ägnas åt mer matlagning. Ska ha barnen med familjer här på middag i morgon och det är alltid skönt att ha förberett lite. Tänkte bjuda på Coeur de filé Provencale (helstekt oxfilé med råstekt potatis och vitlökssmör) till varmrätt och så får det bli Hallonmousse till dessert.

Hungern är den bästa kryddan. (från den grekiske filosofen Sokrates)
Vi hörs!

Fåglar

Ja så vad det dags igen, att utfodra småfåglarna. Vi har hängt upp nötter och talgbollar och fyllt fågelbordet med solrosfrön. Det är nästan kö till godsakerna. Jag antar att det är bråttom att äta upp sig riktigt till vintern. Skatorna vill också vara med och dela. De flyger upp mot talgbollarna och pickar till och efter några uppflygningar så lossnar det bitar ur bollen som de kan ta. Sen är de in i hönshuset också och knycker nåt ägg men det är inte så ofta nu som i somras när de hade ungar.

Vi fick en ny tupp igår. Den förra som vi hade (en vit Leghorn) han var ju så dum mot 1 av våra hönor så han fick en enkel biljett upp till de himmelska hönsgårdarna. Nu har vi fått en tupp av rasen Hedemorahöns (han är bara en tonåring) och han är lite blyg för alla tjejer så han vill helst stå för sig själv.  Vi hoppas bara att det inte är han som blir mobbad den här gången.

Här är den svarta hönan som blev mobbad av den förra tuppen. Ser ni vilka vackra färgskiftningar

Våran katt Nils är med oss överallt när vi är utomhus och jobbar eller pysslar. Tidigare i höst när vi släppte ut hönorna fritt i trädgården så hade han som favoritnöje att komma rusande - rätt emot hönsen. Dom flög ju åt alla håll och kacklade och det verkade som Nils tyckte det var väldans kul. Det tyckte emellertid inte vi eftersom hönsen började på att försvinna lite långt bort från vår gård och när maken fick lov att hämta dom uppe vid byns majstång ja då fick dom vackert gå in i sin hönsgård igen.



13-åriga buskatten Nils

 Anfall är bästa försvar.
Vi hörs!

Onödigt eller.....

Den här vattenkannan är inköpt på IKEA. Den fanns/finns i många klatschiga färger och jag tyckte att den kunde bli ett "piffigt" inslag hemma i köket. Hmmm. Detta var ett mycket onödigt inköp upptäckte jag i efterhand när jag skulle börja använda den. Råkade man fylla med för mycket vatten, ja då rann det ut bak i handtaget och när man vattnade så rann det ur pipen från alla håll. Den kasserades snabbt ut till blomrummet där jag kan slabba med vatten lite som jag vill. Som tur var så kostade den inte många kronor.
Så var vi på semester till ön Skiathos och då upptäckte jag att man där (på ett hotell) förmodligen kommit till samma slutsats som jag, nämligen att som vattenkanna är den helt värdelös MEN.........
här hade man klippt hål i botten och hängt upp den som lampa! Upp och ner alltså. Det var jättefult och jag tog ett kort men det hittar jag inte nu. Ni får tro mig på mitt ord.
Allhelgonahelgen står ju för dörren och det enda som vi ska göra under den helgen är att tända ljus i minneslunden vid St. Tuna kyrka för min mamma och pappa. Det här med bus eller godis är jag inte så mycket för, inte heller att "smycka" med skelett, pumpor, häxor eller annat Men jag gjorde ett litet undantag i år. När jag var i Borlänge och handlade så hittade jag dessa två på Blomsterlandet och kunde inte stå emot.

En liten sköldpaddsört och en koralltuva

Politiker är som krokodiler, stora i käften men saknar öron. Vi hörs!

De sista entusiasterna

Återigen en sån där fin höstdag då man vill passa på att vara ute. Jag tog mig för att göra det "sista" i trädgården för denna säsong. Jag kunde inte låta bli att plocka in lite av de fina höstastrarna att njuta av inomhus. Och titta vad jag hittade mer: Riddarsporrar!

Pensé

Riddarsporrar i oktober

Hittade också en Pensé som var på väg att slå ut och - huvvaligen LILJEBAGGAR röda och fina. Men för dom så gäller bara djungelns lag: "Fantomen är hård mot de hårda" så fantomen (dvs jag) tog de röda baggarna och slängde dom till hönsen! Så kan det gå.

Liljebagge


Nu kan jag nog koppla bort utearbetet och försöka ägna mig åt att ta hand om tvätten som tornat upp sig. Ja, den är tvättad men.....den ska sorteras och.....strykas, ialla fall en del.

Jag lagade en jättegod potatisgratäng till lunch. Vi åt den tillsammans med Fläskfilé. Till det drack vi Retsina, hemtagen från Grekland i vattenflaskor. Mmmm gott. Här får ni receptet på gratängen - till 6 pers:

• 1 kg potatis
• 300 g jordärtskockor
• 1 palsternacka
• 1 purjolök
• salt, vitpeppar, smör
• 2,5 dl mellangrädde
• 2,5 dl lagrad ost

Skölj, skala och skiva potatis, rotfrukter och purjolök. Varva det i en smord ugnsfast form. Salta och peppra. Lägg några små bitar smör ovanpå. Häll över gräddden och grädda gratängen på nedersta falsen i 225 grader i ca 30 minuter. Ta ut gratängen och strö över den rivna osten och ställ in i ugnen i ytterligare 10 minuter. Smaklig spis!

Ont ska med ont fördrivas.
Vi hörs!

Varmt och skönt

Så här såg det ut i somras när mina kaktusar hängde under syrenen. Nu har kaktusen som hänger längst till höger i bild (Novemberkaktus) börjat blomma och idag på eftermiddagen såg den ut så här

Ena halvan blommar och den andra är full med knopp. Den har verkligen uppskattat sin "semester". Det känns ju bra.
Idag vid lunchtiden var det +16,9 grader ute. Jag arbetade i trädgården med att rensa ogräs! Det kändes nästan lite overkligt men skönt var det. Jag passade också på att ställa undan alla blomstöd och klippa ner lite vissna perenner. Sommaren, med mycket varierande luftfuktighet bidrog till att mjöldagg och andra växtsjukdomar fick fäste. Jag tyckte det var bäst att klippa bort sånt som var angripet så det förhoppningsvis inte kommer tillbaka nästa år. Maken bjöd på eftermiddagskaffe på verandan. Det hör inte till vanligheterna och då tänker jag i första hand på tiden på året. Bäst att passa på så länge det går. Nu på kvällen så tittade maken på hur varmt det var under midsommar i år, och på midsommardagen (25 juni 2011) var det +9,6 grader kl. 05.00 och idag (22 oktober 2011) var det +9,5 kl. 05.30.
Bättre att stämma i bäcken än i ån.
Vi hörs!
        

Mörker

Nu kommer mörkret. Fram till dess att snön har lagt sig så blir det bara mörkare. Är det sen mulet väder, ja då är det riktigt svart.
Jag har tänkt på, nu när jag putsat fönster, att man på hösten sätter upp mörka gardiner när det egentligen borde vara ljusa, och tvärtom när ljuset börjar komma fram i april/maj.
För mig skulle det vara jättekonstigt att sätta upp sommargardinerna nu. Jag tycker om den känslan av ombonat och varmt som det blir med mörka gardiner lika mycket som jag tycker om dom ljusa på våren. Så kompletterar man med en lampa i fönstret.

En brasa i kaminen, lite sprakved i vedspisen, tända ljus lite här och där och vips så har man hög mysfaktor.

Jag har en bekant som är född på- och bor på Bali. Hon har varit här i Leksand och jobbat i några år och hon talade om att nu när hon är hemma så hon längtar hon efter, årstiderna och makaroner med falukorv.  Första vintern hon var här var hon så förundrad över att träden inte hade några löv och när hon fick reda på att de (löven) skulle komma tillbaka när det blev vår, så hade hon väldigt svårt att ta in det. Och tänker man efter så är det ju fantastiskt. Täd, växter och djur går i vintervila för att vakna upp när det börjar bli varmt igen. Och visst önskar man ibland att man kunde göra likadant, i alla fall när temperaturen under vintern går ner mot minus 25-30 grader och ibland mer. Men nu ska jag inte måla fan på väggen utan försöka njuta av de vackra soliga höstdagar som vi har framför oss.

Omväxling förnöjer. (Ursprungligen Cicero i skrift från 50 f. Kr.)

Vi hörs!

Tystnad

Ibland är tystnaden mycket skön och ibland är den mycket irriterande. Jag själv har alltid varit en utåtriktad och ganska social människa. Jag har haft arbeten där jag fått/blivit tvungen att umgås med mycket folk. Jag har varit aktiv i föreningar och i politiken - allt för att jag har trivts med det alldeles förträffligt. Men så blev det stopp. Jag drabbades av utmattningssyndrom och ....gick in i väggen. Det var en jobbig väg tillbaka men jag hade hjälp av tystnad och av mig utvald musik. Nu mår jag jättebra men jag känner att ibland så vill jag vara ensam och ha det tyst. Då sätter jag mig i min hörna på övervåningen. Jag läser eller broderar och det är tyst.

kort över Rabacaldalen på Madeira taget av sonen Anders.
 Här var det tyst.

När jag var liten och vi på somrarna bodde i sommarstugan (där vi då inte hade el) kommer jag ihåg  på kvällarna när pappa tände fotogenlampan med strumpa. Det blev jätteljust och det susade. Ett riktigt sövande sus. Ingen Tv med biljakter eller revolverdueller utan möjligen en transistorradio med lite fin musik. I stället för tv-tittande så spelade vi spel, läste eller spelade kort,men...det var då det.

Skogsdunge med porlande vatten
kortet taget av sonen Anders

Tala är silver, tiga är guld.

Vi hörs!

Nostalgi

Idag tog jag mig för att gå igenom gamla lösa kort och annat smått och gott som samlats i en låda. Börjar man med sånt då blir man sittande.......länge. Många av korten som härstammar från Hansgården, måste jag ta med mig till svärfar eller någon granne som kanske känner personerna på korten men en del saker kommer man ihåg som om det vore i går. Bland annat mitt poesialbum. Det var ett måste för "alla" skolungdomar på 1950-talet.


Namnsdagspresent  9- år



Min poesibok

Pojkarna hade också poesiböcker men de skrev mest lite "tuffare" grejer som till exempel:

eller: "sist i boken skriver token, namn och datum har jag glömt för mor har almanackan gömt". Flickorna skrev lite mera "poetiskt" som: "Bliv en lite stråle på vår mörka jord, hälsa dem du möter med ett vänligt ord" eller " Jag önskar dig all lycka på alla sätt och vis en röd liten stuga och en liten gris". Det är poesi som heter duga det.

Jag hittade också gamla brev. Jag jobbade i familj i Montreux 1966 och det är konversation mellan mig och min far/mor. Jätteroligt att läsa eftersom min far dog medan jag var därnere i Schweitz.

Alla vykort från barnen när de var borta på skolresor eller semestrar är ju också roligt att läsa. Nu blir det ingenting sånt att spara för nu "messar" (SMS:ar) man till varandra när man är på semester. Visst är det synd? Samtidigt som den nya tekniken ju är suverän så kommer inte våra barn och barnbarn att kunna sitta ner och bli nostalgiska på samma sätt som vi kan.

Den som spar han har.

Vi hörs! 





Rosor och Grodor

Jag har i tidigare inlägg skrivit om min fobi för grodor. Riktiga grodor alltså och nu har vi fått en sån till inneboende. Han/hon bor nere i jordkällaren och i flera dagar har jag vägrat gå ner och hämta nåt där. Det har maken fått gjort. I går blev jag tvungen att ha potatis till middagen och eftersom maken är på älgjakt så tog jag mod till mig och gick ner. Jodå, han/hon låg strax innanför dörren till det innersta utrymmet och jag stod där en stund och tittade på den och resonerade med den (jag resonerar högt). Eftersom den inte svarade så tog jag mig förbi den och plockade i en hink med potatis och gick upp igen. Styrkt av mitt fantastiska mod så tog jag med mig kameran och gick ner igen. Och tog ett kort på den rackaren.

Sen gick jag in och tog kort på mina "söta" porslinsgrodor. Bara för en jämförelse.

I helgen ska maken få gå ner och flytta den levande grodan längre in så han/hon kan få vila ifred hela vintern.

Den gula rosen har anlänt och är nu planterad. Nu hoppas jag på en bra vinter och inga hungriga sorkar/möss som ska äta upp stammarna. Så här ska den förhoppningsvis bli att se ut.

Läste just att den är ganska mottaglig för svartfläcksjuka, så vi får väl se om det går att förebygga eller om det blir en kort visit för denna snygging.

Dura necessitas – "Nödvändigheten är hård"

Vi hörs!



Mosskrans och tomtar

Jag gjorde en mosskrans med rönnbär idag. Jag är ganska nöjd med resultatet, Nu får vi se hur länge den håller sig fräsch. Kanske kommer fåglarna att äta upp bären först.

Igår plockade jag ihop alla lösa grejor ute i trädgården. Tomtarna som under sommaren legat under en buske och hängt i ett träd, har fått sin plats framför härbret. Jag ska väl ställa dit en kruka med granris så småningom.

Nu väntar jag med spänning på en ros som jag beställt. En gul buskros - Persian yellow. Jag måste ta bort en stor spretig och taggig sak som inte är ett dugg vacker längre. Hoppas den gula blir vackrare...och inte sprider sig så förskräckligt.
Undrar om det blir kallt i natt? Just nu är det klart väder, fullmåne och + 4 grader. Var precis ute och stängde hos hönsen och det lyste så hemtrevligt inne hos dem där de satt på sina pinnar. Här inne knastrar det  i vedspisen i köket och några stearinljus brinner i rummen. Ganska hemtevligt det också.
Ingen lycka i älgskogen idag för "vårat" jaktlag.

Alla är vi barn i början. (Från 1665. Ursprungligen från 1604; Alle äre barn i börjande.)

Vi hörs!

Älgjaktstider

På måndag börjar älgjakten. Maken ska ut och försöka lägga ner nån storoxe eller nåt. Det har blivit sämre och sämre med nedlagda byten, inte bara för honom utan för hela jaktlaget. En del skyller på varg och björn och det kan kanske stämma till en viss del, men det finns nog andra faktorer som spelar in också. Den diskussionen tänker jag inte ägna mig åt här det finns andra som mer än gärna tar den.
Jag var upp i skogen på lördagen och tog lite mossa. Under nästa vecka så är det kanske bäst att hålla sig hemma i byn. Jag tänkte göra en krans av mossa och rönnbär. Det var bild på en i senaste numret av Pralin och det vore fint att ha en hängandes på härbresdörren. Vi får se hur jag lyckas.
Här kommer en bild på ett älgtorn som någon lyckats med i alla fall. Massor av virke. Jag tror att det kan väga något hundratal kilo så det ska väl inte kunna blåsa omkull så lätt.

Sen kommer en bild på ett torn som gjort sitt. Visst ser det lite sorgligt ut.

Hur som helst jag önskar alla älgjägare "God Jakt" och hoppas att det inte sker några olyckor ute i skogen.

Gör inte en höna av en fjäder.

Vi hörs!

Gamla beprövade metoder

Idag torkade jag fönster igen. Det blev bara ett, men man ska ju inte göra allt kul på en gång utan spara lite.
Hmm, nu tog jag allt i. Nåväl jag tycker, som jag redan skrivit, att det är fruktansvärt tråkigt med fönsterputs. Jag får inte fönstren riktigt rena. Tror jag har provat nästan varenda metod som man skrivit om, de nya sk. microtrasorna, fönsterskrapor och gud vet allt, men idag torkade jag med ihopknycklade sidor av Falukuriren och det blev faktiskt riktigt bra. Så i fortsättningen tar jag vatten med ett par droppar Yes diskmedel, svamp att torka med, sedan en torr microtrasa och sist tidningspapper. Voila. Det blev ett nyputsat fönster som just nu ser riktigt rent och fint ut.
Ugnen är ju ett annat område som man kan köpa dyra, frätande och icke miljövänliga rengöringsmedel till när det går lika bra med vanlig såpa. Gammal beprövad metod
Vi åt nybakad backubulla igår. Mmmm vad gott. Det var sonhustrun som bakat. Sonen kom över med några kakor för han tyckte att pappa (maken) skulle ha lite till jakten. Det var jättesnällt. Jag och dottern brukar baka lite senare, fram i november. Tidigare blev det en deg backubulla på 8 liter, en 4 liters ärtbullsdeg och en 2-liters skarpbulldeg (hårt bröd), men nu för tiden så bakar jag inte så mycket utan det få bli en deg på ca 4 liter. Man blir lite bekväm på äldre dar.

För lata svin är marken alltid frusen.

Vi hörs!

Fönsterputs

Finns det nåt tråkigare än att putsa fönster? Ska vara att stryka tvätt då möjligtvis. Nåväl båda sakerna ska göras och då är det väl bara att gilla läget. I Hansgården finns det 5 st låga fönster på övervåningen och varje gång det ska putsas då har jag fått förvandla mig till nån slags ormmänniska för att kunna tvätta dem på utsidan.

Dessutom sitter 1 av rutorna placerad över trappen så där har det varit extra besvärligt och det har bara blivit sämre med åren (konstigt va). I år beklagade jag mig som vanligt men då fick maken en snilleblixt och föreslog att han skulle ta ur dem så jag kunde putsa i rätt höjd och utan att böja ryggen i ett S. Det gick jättebra! Och vädret var också bra med uppehåll och allt. Skönt, nu är det bara 8 fönster kvar men det ska väl bli fler fina dagar i höst.
Jag kollade på vädret framåt, på vädersidan yr.no och de visade blå siffror, vilket alltså betyder att det ska bli kallgrader i Siljansnäs. Det var inte så mycket men ändå. Normalt gillar jag blått, men inte när det gäller temperaturer. För att trösta mig lite på vintern när jag tycker det är för kallt här hemma, så tittar jag på temperaturerna på Sydpolen. Då kan jag känna mig nöjd.....att jag inte är där. De brukar ha runt -70 grader så idag hade dom varmt. Det var "bara" -42 grader.
Att vi haft en mild höst, det ser jag på en del blommor i trädgården. Silveraxet brukar inte hinna blomma men i år har det gjort det.

Silverax (actaea simplex)

Den orientaliska clematisen har precis börjat blomma så de blommorna ryker väl vid första frosten, men den får väl komma igen till nästa år.

Clematis orientalis

Den som alltid vet bäst lär sig aldrig något.

Vi hörs!

Änglar

I söndags var det "Den Helige Mikaels dag". På högmässan - i predikan - pratade prästen om änglar. Vi ser ju ofta en bild framför oss, på en "person" med vingar och långt vitt kläde. Det är barndomens bild och inget ont i det, men prästen menade att änglar också kan vara en handling. En handling som utförs av en helt vanlig människa och som kanske betyder väldigt mycket för den person som den utförs för. Han sa att ibland så kan man få en ingivelse att göra något för någon som man inte sett eller hört av på länge eller som man inte ens känner, det kan kanske bli en handling som ändrar någons liv eller som "bara" gör någon oändligt glad. Vilket som, så menade han att det kunde vara en ängel, att få den här ingivelsen. Ja, varför inte? Vi är kanske lite för dåliga på att lyssna/känna den här ängeln. Vi har inte tid, vi gör det en annan gång eller "vad ska han/hon säga? Nej, vi borde lyssna mer på änglarna, då kanske det var lite lugnare ute i världen.
Nu blev det lite allvarligt, men varför inte.
20 mm regn kom det i natt och det har varit grådisigt hela dagen. Grodan som bor vid dammen och som tagit sig in i jordkällaren har flyttat in i rummet längst in. Där det aldrig blir kallare än +1 grad. Där kommer han/hon nu att övervintra. Få se nu om det blir kallt till älgjakten. Det har ju faktiskt kommit snö något år just den veckan. Hade inget kort på älg - eller ängel så det får bli björnspår istället fast det inte har ett dugg med texten att göra
Vi hörs!

Björnspår i grustaget ovanför Almo

Björnspår

Beatus, qui prodest, quibus potest – "Lycklig den, som hjälper alla han kan"

Korvgrillning

Återigen en helt underbar höstdag. Det känns faktiskt overkligt när man kommer ut på morgonen och känner den varma luften.
Idag såg maken till att vår tupp fick komma till de himmelska hönsgårdarna. Han (tuppen) har, ända sedan han kom hem till oss för en vecka sedan, terroriserat och jagat en av våra hönor. Hon är svart och tuppen var vit. Vi tror det berodde på just det. Jag har hört tidigare att om man tex har en del bruna höns och så skaffar sig några av en annan färg, då kan det bli bråk just pga färgskillnaderna. Men jag trodde inte tuppar brydde sig i det men där hade jag fel. Hur som helst, nu kan han inte mobba längre och den svarta hönan törs gå ut igen. På eftermiddagen satt jag på verandan i solen och broderade medan maken tjänstgjorde på skjutbanan. Älgjakten börjar ju om en vecka så det är hög tid för jägarna att avlägga sina skytteprov. Vid 4-tiden ringde sonen och frågade om vi ville komma och grilla korv. Han och familjen hade tagit husvagnen och åkt till Brasjön för att njuta av den, kanske sista, fina höstkvällen. Vi åkte dit och det blev en underbar eftermiddag/kväll. Solen sken, vågorna kluckade och ingen mygg! Vi grillade både korv och marshmallows och njöt i fulla muggar.


Farfar (maken) tar en öl



Noah sladdar

Edvin tar sats för att stegra

Yavanna metar

En sann vän är någon man kan dela tystnaden med.

Vi hörs!