Tystnad

Ibland är tystnaden mycket skön och ibland är den mycket irriterande. Jag själv har alltid varit en utåtriktad och ganska social människa. Jag har haft arbeten där jag fått/blivit tvungen att umgås med mycket folk. Jag har varit aktiv i föreningar och i politiken - allt för att jag har trivts med det alldeles förträffligt. Men så blev det stopp. Jag drabbades av utmattningssyndrom och ....gick in i väggen. Det var en jobbig väg tillbaka men jag hade hjälp av tystnad och av mig utvald musik. Nu mår jag jättebra men jag känner att ibland så vill jag vara ensam och ha det tyst. Då sätter jag mig i min hörna på övervåningen. Jag läser eller broderar och det är tyst.

kort över Rabacaldalen på Madeira taget av sonen Anders.
 Här var det tyst.

När jag var liten och vi på somrarna bodde i sommarstugan (där vi då inte hade el) kommer jag ihåg  på kvällarna när pappa tände fotogenlampan med strumpa. Det blev jätteljust och det susade. Ett riktigt sövande sus. Ingen Tv med biljakter eller revolverdueller utan möjligen en transistorradio med lite fin musik. I stället för tv-tittande så spelade vi spel, läste eller spelade kort,men...det var då det.

Skogsdunge med porlande vatten
kortet taget av sonen Anders

Tala är silver, tiga är guld.

Vi hörs!