Leende

Jag såg ett kort på en person idag. En person som jag kände igen och umgicks med en hel del för en 25 år sedan. Jag kände inte igen henne! Först. Efter en stund när jag såg namnet, så blev jag först alldeles paff. Var det verkligen hon? Hur kunde jag ha missat det? När jag tittade en gång till, så såg jag - leendet. Och visst, nu kände jag igen henne direkt. För visst är det så att leendet är en sak som man kommer i håg hos en människa, hur man än förändras i övrigt. Visst förändras vi. Vi får ny kroppsstorlek (många iaf), vi blir rynkigare och många får grått hår men som sagt leendet det brukar bestå. Så om man ler mycket, kanske folk kommer i håg en, om inte för nåt annat så för ens leende, och det är ju inte illa det heller.

Mitt barnbarn Yavanna säger ibland: "Farmor, jag vill också ha vitt hår, fast inte förrän jag blir gammal förstås." Jag tror det är en komplimang. I alla fall tar jag det som en sån.

• "Leendet är som ett ljus i själens fönster; det visar att hjärtat är hemma." Pierre Baile

Vi hörs!