Ett Världsarv

Stora Stöten

I dag hade jag och maken bestämt att barnbarnen skulle få följa till Falu Koppargruva på en hemlig utflykt. När vi berättade det för föräldrarna, så ville de också följa med, så vi åkte allihop. Parkeringen var full med bilar och vi fick vänta i 1 timme på att få gå ner. Det gjorde ju inget för vi satte oss på ett kafé och festade loss på pannkakor med sylt och grädde och smörgåsar med kaffe. Sen var vi några (barnbarnen och jag) som avslutade med glass.

En gammal tågvagn var rolig att klättra på i väntan på nedgång

De två yngsta barnen hade inte varit ner i gruvan tidigare, men den äldsta hade varit där med skolan. De tyckte att det var lite pirrigt men när vi fått på oss hjälmar och regnponchos då tyckte de bara att det skulle bli kul.

Noah

Barnen fick ha gula kläder och alla "stora" fick ha orange

Gruvan är riktigt fascinerande, man kan ju bara tänka sig den aktivitet som var här när gruvan var som störst på 1600- och 1700 talet. Om man sen tänker på att man började prata om gruvan redan i slutet på 1200-talet, så måste man ju bara förundras. "Gamla mormor" som gruvan också kallas var en av Sveriges största gruvor under sin storhetstid. 

Nu börjar vandringen 

En av ca. 4000 schaktgångar (orter)

En gammal matsäckslåda med en plåtkåsa

Det var en intressant rundtur, smutsigt var det naturligtvis. Vi var leriga bak på byxbenen allihopa, men det är väl "smällar man får ta". Vi har i alla fall tvättmaskiner, det hade inte gruvarbetarnas fruar.

• "Den så kallade gamla goda tiden, är en produkt av dåligt minne och livlig fantasi".  Hans Tillman

Vi hörs!