Ända sen jag var liten har jag tyckt om Dan Anderssons texter och ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag dom. Dom beskriver så bra och man kan riktigt se bilderna framför sig. En av de allra vackraste i sin sorglighet är "Sissi", den lilla haren.
"Och vintern slog bro mellan stränder och öar, där lövskogens grönska låg vissnad och strödd, och vit över slogar på infrusna öar och vit över ängen, där Sissi var född.
Då travade döden en dag genom skogen med herregårdskoppel och blanka gevär, och jakten tog fart uppåt Hagbergaslogen och gick nedåt Lasso och stannade där.
Där hörde vi ekot av smällarna sjunga, kring Lasso, kring dalen och skogen och sjön, där fick han ett skott genom flåsande lunga och blodet rann rött på den gnistrande snön.
Vid Lasso, där isarna råmande brista, vid foten av Kvarnklintens vissnade fur, där tumlade Sissi omkring i det sista, där stannade drevet, där blåstes i lur".
- "Låt naturen ha sin gång, den vet bäst själv". Michel de Montaigne 1533 - 1592. Fransk ämbetsman, filosof och essayist.
Vi hörs!
Usch va sorglig den är :'( Men väldigt fin...
SvaraRadera