Slapphet i arbetet

I dag när jag och maken åkte till Tibble för veckostädning/handling, så fick jag en sån där riktigt härlig lyckokänsla. Jag kände mig lycklig över allt. Över att solen sken, att vi var friska och att vi bor så fantastiskt vackert.  Känslan satt inte i så där jättelänge men det behövs inte heller - jag blev glad åt den ändå.
Vi var och hämtade gamla kasserade parkbänkar som fanns på det kommunala förrådet. Bänkarna ska vi ha vid Almos majstång för de gamla börjar ruttna.
När man är på ett sånt ställe som kommunens förråd, så blir man riktigt förskräckt hur man handskas med grejor. Grejor som köps in för skattepengar och efter ett par års slitage, bara slängs, när det är en skitsak för en något sånär händig person att fixa till det i brukbart skick igen. Och om man slängde  grejorna någorlunda logiskt, nej det ligger slängt hur som helst, blandat trasigt och helt. Usch, det var ingen rolig syn, jag är säker på att en privat firma aldrig skulle tillåta sån hantering eftersom man där ser till vinsten, men hos kommunen är de anställda inte lärda att tänka på det sättet. Det är synd för detta synsätt genomsyrar hela kommunen (ja, jag vet att hårdrar det nu). Nog om detta!
I dag blev äntligen bilen riktigt tvättad. Utvändigt var den full av frömjöl och invändigt grusig och dammig. Nu känns den riktigt fräsch - ett tag i alla fall.

• "Vi är resultatet av vad vi tänker". Buddha 563 f.Kr- 483 f.Kr. Indisk religionsstiftare

Vi hörs!