Att flytta till en liten by, är inte alldeles utan kontroverser. Man tar plats i en redan etablerad bygemenskap som ibland funnits i 100-tals år genom generationer. När jag först kom till Almo i slutet av 1960-talet, så var det mest makens farmor och farfar som man hade kontakt med, men allt eftersom makens och mitt förhållande blev allt starkare och till slut ett undertecknat köpekontrakt på gården, så kom man mer och mer in i gemenskapen. Vi flyttade till Almo 1975 och blev samtidigt så kallade "månskensbönder". Alla (ja, nästan alla då) var positiva till att det kommit nytt blod till byn, och följde våra förehavanden med spänt intresse. Det var bara en person som hade synpunkter på bland annat hur vi skötte våra djur (får). Han ansåg att de skulle tas in varje kväll - även på sommaren - vilket inte vi tyckte. Men de flesta var som sagt mycket positiva och hjälpte oss med allt möjligt.
Jag och maken är stolta över att vara bybor i Almo, vi är stolta över Hansgården och vi tycker om bygemenskapen. Det vi inte tycker om är pekpinnar!
 |
| Hansgården |
- "En god vän som pekar ut fel och brister, bör bemötas som om han avslöjat en skatt". Siddharta Gautama - Buddha 563 f.Kr - 483 f.Kr. Indisk religionsstiftare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar