Masken Max Nu ska jag berätta om en liten mask,om en liten mask som hette Max.Lilla masken max han var rosig, rund och rask,ja, han var en riktig lurifax.När han hade tråkigt. tänkte han; kavat,att jag tar och delar mig och får en lekkamrat.Så han tog och snörde av sin lilla rump,hela dagen lekte masken Maxen med sin stump.
Långa gångar grävde masken hit och dit,lekte kurragömma med sin ända.Men så en dag försvann den där ändannånstans.Och han sprang runt och leta' alla gångar kringmen hur än han letade så finde han ingenting.Och då blev han ju väldigt lessen å de'.Men så gick det en lång tid som det gör när det gårlång tid å de' och sen va' han inge' lessen mera. En dag blev han bjuden på en maskeradi en liten maska blev han kär.- Sköna mask, så sa han,men hon svara tvärt:- Känner inte du igen din egen lilla stjärt?
Som ni förstår så har jag skrivtorka, men jag sätter in texten till en liten sång om en mask som en homage (hyllning) till alla maskar i Hansgårdens rabatter.
- "Vänlighet behöver man aldrig ångra" Grekiskt ordspråk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar