Att tvätta kläder är ju en lätt sysselsättning. I alla fall i dagens moderna samhälle. Jag tänker ibland på hur våra mor- och farmödrar och kanske till och med mödrar fick stå och koka sin tvätt i en pannmursgryta för att sedan åka/gå till nåt förhoppningsvis närbeläget vattendrag, för att skölja. Skarpt lut i hett vatten och sedan nästan nollgradigt vid sköljningen. Nariga och såriga händer blev allt som oftast följden. Det var ju lika för de som hade kor och grisar som skulle skötas. Stora värmeväxlingar i kombination med vatten var och är absolut inte bra för händerna. Makens farmor berättade att hon, ibland på vintrarna när självsprickorna på händerna var som värst, höll sina händer under när en ko kissade. Det hjälpte. Urin är ju alldeles ren direkt när den kommer ut, och är förmodligen det mest effektiva läkemedel som finns. I världens äldsta bok, den indiska boken "Shivanbu Kalpa Vidhi" (metoden att dricka urin för att föryngra sig), vilken dateras till 3000 år före Kristi födelse, finns olika recept på hur man bör använda sig av urin.
Idag har vi som sagt mycket bekvämare. Tvättmaskin som både tvättar och sköljer och handkräm att smörja in nariga händer med.
Här på Hansgården är vi lyckligt lottade med en jättestor höskulle. Nu på vintern är det helt underbart att gå upp dit och hänga tvätt. Höskullen är ju otät så det fläktar bra, det är utomhus (ja, nästan då) så det luktar så där gott som det bara kan göra av nytvättad tvätt som torkat utomhus. Det är till och med trevligt att ta hand om tvätten - stryka och mangla. Nedanstående hittade jag på Wikipedia (på internet) under rubriken "Klädstreck:
" Då kläder hängs upp för tork på ett klädstreck, är det lämpligt att bära ett rent förkläde med bröstlapp. Dels
kan förklädets fickor användas att förvara klädnypor i och dels smutsas inte den rena tvätten"
"Renlighet är en dygd"
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar