En byväg om våren

Jag och yngsta barnbarnet, snart 3 år, tog en vårpromenad i går. Snösmältningen har kommit igång rejält. Det märktes i ån som rinner förbi platsen där den gamla kolugnen låg. Det forsade och ljudet hördes ända upp till Råbäcksvägen.

Almoån vid Kolugnen

Vi gick runt Brändbergsvägen, som nu är avspärrad för fordonstrafik. Vägen var mjuk och lerig och till barnbarnets förtjusning, full av hästbajs. Vi sneddade över en isfri åker på ett ställe och där fanns det kobajs också det var stor lycka.

Här diskuterar vi bajs

 En stor del av promenaden gick sen åt att berätta varför man inte får gå i bajs. Så helt plötsligt tog den diskussionen slut och hon började plocka sten för nu så skulle det "ploppas". Kasta sten i vatten är väl en av de äldsta lekar som finns och den skulle vi leka nu.

Här ploppas det

och här pratar vi med en katt

Därefter mötte vi en kelsjuk katt som vi måste hälsa på och sen.......stor,stor lycka. En vattenpöl!!!. 

Lycka för barn

Efter det plaskandet så gick vi över åkrarna hemåt, diskuterandes olika maträtter. Bland annat spagetti och spagetti och så kan man äta spagetti. När hon så kom hem så fick hon hjälpa pappa att plocka ägg - med varierat resultat.
Jag vandrade hemåt, upplyft av vår trevliga promenad och vårt trevliga samtal. Väl hemma så möttes jag av det här:

Lycka för mig
Julrosen har slagit ut. Lika roligt varje år

“Också en liten stjärna lyser upp mörkret.“  Finskt ordspråk

Vi hörs!