Musik och glädje

Åh vilken härlig gudstjänst det blev i går. Dalapolisens spelmän spelade glad musik mellan epistelläsning, gammaltestamentlig läsning och predikan. Helt underbart och Staffan Rönnegård berättade t.o.m. en rolig historia som inledning till sin predikan. Ja, det var en Gudstjänst i glädjens tecken.
Om min mormor och morfar hade levt och fått höra talas om det här, då vet jag vad mormor hade sagt; Uj,uj,uj, och så hade hon ruskat på huvudet. De var missionsförbundare och på den tiden - runt 1950 - så var det synd med sån musik i kyrkan. Och där satt jag igår och kände hur det började spritta i benen av danslust och en sann glädje genomsyrade kroppen. Jag tyckte då inte att det kändes syndigt, bara fantastiskt, och jag tror faktiskt att Gud också tyckte det var trevligt med så mycket glada människor i sin kyrka.

• "Jag tror på en Gud som bor inom mig, och som bor i allt utanför. En skrattande Gud som vill skratta med mig, som lever med mig när jag dör." Christina Löwestam. Präst, författare och psalmförfattare.

Vi hörs!