Bekväm, lat eller bara dum?

Det har ju skrivits en hel del om vår landshövding som skaffade sig en ny telefon, åkte på tjänsteresa till Turkiet och beslöt sig för att jobba på distans med mobilen som dator. Notan blev 23000 kronor och det tyckte hon inte var mer än riktigt att skattebetalarna ska få betala.
När man skaffar sig en ny mobil så ska man naturligtvis lära sig allt om hur den fungerar, inte bara hur man surfar och ringer utan också vad det kostar att vara uppkopplad.
Vi hade en chef på Dalecarlia som inte ville lära sig någonting om tex receptionsjobb eller annat, för han sa att det skulle han som chef inte behöva kunna. På Dalecarlia hade vi precis byggt ut och alla dörrar var försedda med kortlås. Korten skulle kodas med gästens rumsnummer och så skulle gästen då helst ha med sig sitt kort så fort han/hon gick utanför rummet.

En natt vaknade jag av att det ringde i telefonen hemma i Hansgården. Sonen - som bodde hemma på den tiden - svarade. Det visade sig vara till mig och att det var en hotellgäst som låst sig ute från sitt rum. Kortet låg kvar på rummet. Det fanns en jourtelefon vid receptionsdisken med olika nummer att ringa om det skulle hända nåt och den första han ringde upp berättade att "Vår Vd bor på rum 335 så det är bara att gå dit, så hjälper han dig" Gästen knallade dit och fick till svar att "Jag har inte med det att göra".
Han gick tillbaka till telefonen och den här gången ringde han mitt nummer. Vad han förstås inte visste var att jag bodde 30 km därifrån.
Naturligtvis bad jag honom sitta ner och vänta en halvtimme och så åkte jag dit, kollade att han verkligen bodde på hotellet och så fixa ett nytt kort. Restid 1 tim. ToR. Arbetstid 5 min. Att man sedan, dessutom, fick skämmas för sin chef var ju inte så trevligt. Sensmoralen i detta blir att ........äh det kan ni ju gissa själva. Även chefer eller högt uppsatta tjänstemän måste väl kunna lära sig nåt också. Chefen blev bara kvar på hotellet i lite drygt 1 år. Tack och lov.

Den som alltid vet bäst lär sig aldrig något.

Vi hörs!