Vårtecken

I går och i morse sopades vägarna fria från grus, inne i Almo by. Leksands kommun var ute med sin sopmaskin och efteråt kom en lastbil och hämtade det som blivit ihopsopat. Det är bra att det kommer bort nu, för nu börjar barnen på att cykla och det är lätt för dom att slira i det lösa gruset. Sen är det ju de större barnen som vill åka "longboard" (har jag lärt mig att det heter) och kickbike. På dom är det så små hjul så det är nästan omöjligt att åka om det är mycket grus på vägen.
    

På vägstumpen som går i utkanten på byn, mot sågverket, gör man däremot ingenting. Där kör mycket tung trafik. Privatbilar med släpvagnar som ska upp och handla i sågen, timmerbilar som är upp till skogen och hämtar virke och så grusbilar - stora och tunga - som hämtar grus i en täkt en bit upp.
Kommunen är ansvarig för vägen förbi tomten hos den som bor sist på sträckan, och dit är vägen asfalterad därefter är det grusväg och det är skogsägarna som ska sköta vägens underhåll. Gissa om det dammar när bilarna kommer från sågen/skogen och kör in i byn? Dammet lägger sig som en gråbrun dimma över de 4 hus som ligger närmast. "Salta då", tycker ni kanske. Jo, men vem ska kosta på saltet?
Sågen, som använder vägen mest, bryr sig inte och vill att nån annan ska ta tag i det, skogsägarnas styrelse verkar inte se problemet som sitt trots att skogsägarna betalar underhållskostnader för vägen i förhållande till skogsareal och de lastbilar som kör på själva skogsvägen också betalar för att få åka på vägen.
Men den lilla stumpen väg - som både sågverkskunder och åkerierna måste använda, den har blivit ingenmansland som ingen vill ta ansvar för.  Under tiden som inget händer, så får husägarna finna sig i att få tvätten de hänger ut, nerdammad och sitta inomhus och fika fast solen skiner på dagen.

• "Våren är den härliga tid då vi alla hastar ut i solskenet för att äntligen kunna inandas friska avgaser." Carlo Manzoni 1909 - 1975. Italiensk skriftställare, journalist och humorist.

Vi hörs!