Hallonbuskarnas invasion

Mina hallon håller på att ta över!. Jag har aldrig sett dess like. Varje år i september, så gallrar jag enligt konstens alla regler. När jag är klar så ser hallonlandet så glest ut så man tror inte det ska bli nåt mer, men i år.......Det är så tätt så det är svårt att ta sig mellan raderna och en del stjälkar (säger man så?) är så långa så de nästan slingrar sig runt huvudet. Kan det möjligen bero på att vi körde på lite ny jord när vi fick vårt jordlass i våras?

Tät som en regnskog

Mycket hallon blir det i alla fall, inte så stora, men att kunna plocka varje dag och äta till fil det är inte dumt alls.

Den här knoppen på bilden nedanför fick mig riktigt glad. Det är Monbretia, som enligt konstens alla regler inte borde kunna växa i vår klimatzon. En annan bybo - Gull-Britt, har den också och hon är lika förundrad över hur tuff den är. Hon har en jättestor tuva men min är ganska nyplanterad och inte så stor.....än.

Första gången jag såg den, var när jag, maken och min syster var på Madeira. Vi hade hyrt en bil och körde runt och kom precis ut ur en gammal stentunnel när vi fick se en hel slänt full av Montbrezia. Det är 9 år sedan och jag har försökt få den att växa i Hansgården ända sen dess. NU har jag knopp, tom flera stycken.

Montbretia Crocosmia X crocosmiiflora)

Så här står det i "Trädgårdsväxter Hela Sveriges växtguide" på nätet

"Växtzon: Kan övervintra utomhus i zon I. Kan odlas i kallare zoner om man låter den övervintra inomhus."

Montbretia som den ser ut när den blommar

Almoån som svämmade över så väldigt att broar försvann, har nu återgått till sitt normala läge. Mycket har emellertid hänt vid översvämningen. Träd har underminerats och ramlat över ån och mängder av ris och kvistar har spolats upp längs dess stränder. Vackert är det hur som helst.

• "Hoppet är det sista som lämnar människan" Svenskt ordspråk

Vi hörs!