Oppsittu igen

I dag började vi grannkäringar vår oppsittu för säsongen. Det var trevligt att träffas allihopa efter sommaruppehållet. Vi träffas naturligtvis annars också, men då mera en och en. Nu kunde vi sitta ner runt kaffebordet och prata och handarbeta. Ja, det är faktiskt nästan bara jag som har nåt handarbete med mig, men jag har svårt för att sitta still utan att göra nåt. Lösa korsord eller handarbeta går bra och då passar ju handarbete bäst på de här träffarna.

På den tiden jag rökte så var det lätt att sitta ner och inte göra når speciellt för då kunde man ju alltid tända en cigarett. Usch ja, tänk hur det var. Man rökte i stort sett överallt och det var accepterat också. I alla fall var det aldrig nån som sa till att man inte fick röka. Frågade man, så kom dom snällt med en askkopp. Nog är det skönt att det blivit rökfritt på så många ställen (säger jag som lyckats sluta).

Under eftermiddagen blev det äntligen dags för mig att gå till frissan. Jag har dragit på det länge men så kommer man till den där gränsen när man inser att man borde nog ha varit iväg för flera veckor sedan och då är det bara att slå till. Nu känns det bra igen.

• "Alla mänskliga organ blir trötta någon gång, bara inte tungan." Konrad Adenauer 1876 - 1967. Tysk förbundskansler

Vi hörs!