Livet i en by

Att bo i en liten by är för det allra mesta ett fantastiskt skönt liv. Man har en grön plätt man kan gå ut på, man kan sitta utomhus när vädret tillåter och man känner sina grannar - i alla fall de flesta. Man kan säga att i en liten by, så bryr man sig om varandra. I dom flesta fall bryr man sig så där lagom mycket som att man hejar, stannar och pratar, kollar posten om någon är bortrest och lite så.
Men sen finns det då sk bypoliser. Det är bybor som alltid ska påpeka vad man gör fel, vad man borde ha gjort eller inte gjort. Det är tråkigt för det bidrar till att stämningen inte alltid är så god som den skulle kunna vara i byn.

Sjävpåtagna bypoliser är inget kul

I dag har jag tjänstgjort i Vägkyrkan. För att vara alldeles ärlig, så var det ingen rusning dit. Några intresserade dök det dock upp. Många har ju hört talas om Molars Anders Andersson eller Siljansnäs- Anders och vill se var han ligger begravd. När man följer dom ut och visar på graven - ja då skäms man nästan. Det går knappt att läsa vad som står på den. Den är i stort behov av en rengöring. Likaså Roligs Pers sten. Undrar vem som har ansvaret? Det ordnas jippon i Siljansnäs- Anders namn men borde det då inte kunna gå lite grand tillbaka, så folk åtminstone kan läsa hans gravsten?

Siljansnäs-Anders

• " Ingen människa är en ö, sig själv tillräcklig; varje människa är en del av världen, en del av det stora hela".  John Donne 1872-1631. Engelsk domprost vid S:t Paulskatedralen i London

Vi hörs!