Katten Nils

Våran katt Nils är borta. Vi tog beslutet  att låta honom få sluta eftersom han hade fel på sina njurar. Han blev bara magrare och magrare trots att han åt kopiösa mängder med mat. Vi fick ha honom i 17 år och det är vi mycket tacksamma för. Han var en stor personlighet och alla i gårdarna runtomkring kände igen honom och han hälsade på dom med rumpan rätt upp och mycket "prat". Nu är det tomt, men vi har härliga minnen och här kommer ett litet axplock.

 

Han var med när vi brände av en åker

 

Han kunde konsten att njuta

Han skulle vara med överallt

En vanlig syn på Hansgården. Maken och katten Nils
eller Pettson och Findus som barnbarnen sa.

Nils älskade att åka cykelkorg....

...och sitta och prata med maken på bänken.

Det kunde duga att vara med mig också - ibland

Tack älskade katt för alla fina stunder

• "Ett hem utan katt är bara ett hus." Okänd

Vi hörs!