Förr och nu

Idag var jag till Borlänge.  Borlänge city alltså. Jag parkerade på den stora parkeringsplatsen och promenerade in mot Sveatorget (där biblioteket ligger). Eftersom jag själv är uppväxt i Borlänge så kommer jag så väl ihåg hur det såg ut i början av 60-talet och för den delen även senare eftersom min mamma bodde kvar där. Vid Sveatorget var det lummiga träd, bänkar och allmänt gemytligt. Det var hotell, restaurang, biografer och affärer runt om. Nu var det sten, asfalt och tomma affärslokaler. Jag blev riktigt nedstämd. Gick vidare Borganäsvägen upp mot Stationsgatan och här var det mer kommers. Jag uträttade mitt ärende och for så vidare mot Kupolen för ytterligare ärenden och här var det minsann full rulle.
Visst är det skönt att kunna handla inomhus vid dåligt väder men vad tråkigt det är att se en stadskärna förtvina.
I fjol vid den här tiden så hade vi fått snö. Snö som låg kvar hela vintern. Nu lyser den med sin frånvaro. För min del får den gärna göra det ända fram till jul. Ska be maken att fara till skogen och ta hem tre granspiror medans det är barmark. Dom ska vi sätta upp på Tomasdagen (enligt Leksandstradition) och lägga en sädeskärve i. Jag har hört att det kallas Tomaskors men Julspiror är mer korrekt. När vintersolståndet inträffar på Tomasdagen den 21/12, behöver solen kraft för att återvända. För att hjälpa till med detta så reser man de här julspirorna. Tre granar som barkas till två tredjedelar och med den evigt gröna toppen kvar. Spirorna sätts i kors och man kan lägga en sädeskärve i krysset.
Tomaskorset det är nåt helt annat det.

Julspiror

Julkors eller Tomaskors

Inget varar för evigt.

Vi hörs!