Att omvärdera sitt liv

I dag hade jag ett uppdrag åt Väntjänsten. Jag skulle skjutsa 2 kvinnor och deras män in till Leksand och till barnmorskan. Den ena kvinnan var 2 månader på väg och den andra skulle föda i början av november.

En av männen pratade väldigt bra engelska - hans fru ingenting. Det andra paret var yngre och kunde hjälpligt göra sig förstådda.
Eftersom jag är nyfiken och har lätt att prata med folk, så frågade jag lite om deras "resa" till Sverige.
De kom från Syrien till Turkiet därifrån med båt till Grekland. Det yngre paret kom med en gummiflotte som fick räddas och där flera drunknade. Från Grekland till Makedonien och därifrån till Serbien, Ungern (de kröp under taggtråden), vidare till Österrike, Tyskland, Danmark och sen Sverige. I 40 dagar ungefär hade de gått till fots. Den lite äldre familjen: man, höggravid kvinna + 2 barn. Kvinnan väntar också tvillingar. "När man börjar gå, tänker man inte i dagar eller i tid utan bara att känna sig säker, äta, dricka, sova och så gå".
De var så tacksamma att få vara här i Siljansnäs, "där luften är alldeles klar, det är alldeles tyst och det är så vackert". Lite kallt bara tyckte de.

Aleppo där det ena paret kom från. "The city of war"
kallade dom staden

Damaskus, där det andra paret kom från

Dom hamnade här!

Man omvärderar sitt eget liv när man hör såna här berättelser i verkliga livet och deras tragedi känns mer verklig än när man ser det på TV.

I morgon ska jag ha mina barn och barnbarn här på lunch - och det tar man nästan för givet. Den yngre kvinnan - som väntar sitt första barn - har sin mamma och lilla syster kvar i Damaskus. Man kan ju undra om/när hennes mamma får se sitt barnbarn.

• "Det har aldrig existerat ett bra krig eller en dålig fred." Benjamin Franklin  1706 - 1790.Amerikansk statsman, författare, vetenskapsman och naturvetare.

Vi hörs!