I morse när jag gick ut var det varmt! Jättevarmt för att vara slutet av september. Jag och maken bestämde oss för att fara till sommarstugan för att stänga för vintern. Bäst att passa på när vädret är bra. Sagt och gjort. Vi packade bilen med diverse verktyg och ställde kosan mot Ulvshyttan.
Vackra höstfärger var det överallt och jag tänkte på det som man pratade om på TV häromkvällen, nämligen att vi i en framtid kanske inte får de här gula och röda färgerna på lövträdens blad. Det fuktiga och milda vädret som det antas ska bli, gör att löven inte kommer att skifta färg utan bara bli gråbruna innan de faller av. Det är ju verkligen synd för visst är det vackert med alla färger.
 |
| Visst lyser det upp |
 |
| Ensamt majestät |
Framme vid stugan, konstaterade jag att visst känns den lite som ett undantag när man tittar på vad som har "växt" upp på granntomten,
 |
| Grannens bostadshus |
 |
| Vår sommarstuga |
Medan maken tog upp vattenpumpen, letade jag kantareller och visst fanns det. Inte många men lagom till en sås till älgköttbullarna. Gott!
 |
| och till slut blev det det här. |
 |
| Först hittades denna..... |
 |
| Båten ligger där den ligger. Jag tror inte den varit i sjön på 4-5 år. |
Efter en tur till Hedemora och fika hos min syster, så kom vi hem till Hansgården och en som blev glad det var katten Nils. Han ville inte vara från sin husse nåt mer utan bestämde sig för att åka skottkärra tillsammans med honom.
Ett mjukt svar stillar vreden.
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar