Vi är ett antal damer i skiftande åldrar, som träffas, pratar, handarbetar och fikar. En mycket trevlig och social samvaro som ger mig en mycket energi tillbaka. Handarbetena som vi gör säljs på lotterier eller på auktion i mitten av november och pengarna som vi får in går till olika välgörande ändamål. Det kan vara "Läkare utan gränser", Cancerfonden, "Min stora dag" och till föreningar som är ute i världen och hjälper till. Vi skänker också till speciella ändamål som tex: Tsunamikatastrofen och som nu svälten på Afrikas horn. Att veta att det som vi gör, under trevliga former, faktiskt kan göra skillnad, det känns bra inne i hjärtat.
Att det också är ett sätt att hålla hantverkstraditioner vid liv känns också bra. Förhoppningsvis kommer de yngre generationerna att uppskatta de alster som vi tillverkar, för faktiskt säljs en hel del gamla handarbeten på Loppisar runt om och kallas för "Shabby chic" eller "Lantlig stil". Kanske kan dessa trender öppna ögonen för fina handarbeten.Jag läste en artikel i ICAkuriren, där krönikören ifrågasätter uttrycket: "förspilld kvinnokraft" om just kvinnors handarbete. Hon skriver bl.a: "Det är ett skolexempel på hur kvinnors skapande förminskas, för har man någonsin hört ett liknande uttryck om en manlig konstnär och designer"?
Jag tycker att hon har träffat exakt rätt i sin krönika och jag blir förbaskad, men å andra sidan känner jag att för mig så är den kvinnokraften inte förspilld, utan för mig är det kvalitetstid.
 |
| En del av syföreningens damer |
 |
| Glada miner vid fikabordet. Här har vi besök av vår nya diakonissa |
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar