I går ägnade jag halva dagen åt att köra möbler till Ehab och Baroa´as lägenhet i Svärdsjö. Ehab hade två manliga vänner med sig som bär-hjälp och de såg till att släpvagnen tömdes snabbt. Jag bjöd på svenskt fika - kaffe med bullar och kakaor - och det var uppskattat. Baroa´a var kvar på hotellet för att städa ur det sista från rummet där de bott i 13 månader. I dag lördag eller i morgon söndag säger de tack och adjö - med tacksamhet för en trygg plats de fått bo på men också med glädje att få något större och "eget". Lycka till!
Jag hade tänkt att jag skulle hänga upp gardiner i rummen men väl på plats så visade det sig att det inte fanns några gardinskenor. Det var ju synd men de kanske dyker upp. Eventuellt står de i nån garderob. Vi letade sängar till lägenheten nästan hela veckan och så visade det sig att kommunen hade ställt dit ett par så jag fick ta med mig "mina" tillbaka, men det blir säkert fler som behöver sängar. Det är många som måste flytta från hotellet nu eftersom det ska vara tömt i mars.
Väl hemma i Hansgården fick jag ett telefonsamtal om att mina Emmafåtöljer var omklädda och klara. Jag åkte snabbt upp till "Västibyns Tapetseri & Inredning" och hämtade dom och jag blev såå glad. De var så vackra och arbetet var så väl utfört. Jag är mer än nöjd.
- "Lösningen av ett problem ändrar problemets natur." John Peers. Tennisspelare från Australien
Vi hörs!
så fina dom blev.
SvaraRaderaDet vore fint om någon kunde teckna ner några av de livsöden för de människor som hamnade på hotellet. Det är egentligen en unik tilldragelse, speciellt för lilla Siljansnäs, och det borde dokumenteras. Hur kom de hit? Vad var det för människor? Hur togs de emot? Hur upplevdes det att ta emot? Vad gjordes? Intervjuer av både anländande och mottagare! Ditt fall Ingrid är mycket intressant och vi har många sådana fall av individuell hjälp av kännande medmänniskor. Det är synd om det inte dokumenteras innan det börjar falla i glömska hur det var och hur det gick till. Det är samtidigt en lärdom vi fått i Siljansnäs som kan vara till god nytta för nya anländande flyktingströmmar. För den här händelsen blir knappast den sista i vår globaliserande värld. Det vore jättefint, Ingrid, om du kunde skriva ner din egen berättelse om fallet Ehab och Baroa, och försök sedan att få några till att berätta om sina erfarenheter i skrift. Det är en speciell välgärning i sig själv.
SvaraRadera