Grodor

Mitt förhållande till grodor är schitzofrent. Riktiga, levande grodor är bland det värsta jag vet. Dom är oberäkneliga (tror jag iaf) och kan hoppa iväg när som helst, och då naturligtvis mot mig (det är också sånt som jag bara tror). Däremot tycker jag att porslinsgrodor är bland det sötaste som finns, och det märker man också i min trädgård. Dom sitter/ligger lite varstans och dom hoppar inte iväg.

Vi har en riktig groda i - eller i närheten av dammen i trädgården. Ibland när jag ligger och rensar i rabatten närmast dammen då kan jag se den sitta och stirra på mig. För det mesta blir jag så överraskad att jag skriker och börjar prata högt för mig själv.

Då vet maken att grodan har sökt skugga bland blommorna. Den (grodan) har bott i vår trädgård i flera år och tidigare grävde den ner sig till jordkällaren och övervintrade där - högst upp på potatisarna. Vi fick bära ut den på våren. Nu gräver den nog ner sig i jordkullen bredvid dammen. Liiite smickrande är det ju att den trivs hos oss i vår trädgård men söt är den inte.

Nu börjar det att blomma ordentligt. Spetsmössan (Tiarella cordifolia) blommar med ett hav i vitt, Smörboll

(Trollius europaeus) har spridit sig runt dammen och lyser upp som små solar.

 

                                             

 Två buskar av samma släkte men med två helt skilda färger på bladen är: SmällspireaDen ena är Gulbladig smällspirea 'Dart's Gold' (Physocarpus opulifolius) och den andra är  Rödbladig smällspirea (Djävulsbuske) 'Diabolo'
(Physocarpus opulifolius). Riktigt läckra tillsammans tycker jag. Tyvärr syns inte den mörkröda färgen så bra på denna bild. På bilden till höger blommar Kirgislöken (Allium aflatunense) tillsammans med tulpaner.

  

Efter en riktigt varm och skön dag, så kom då urladdningen. 14 mm regn/hagel i en skur och årets första riktiga åskväder.

Vi hörs!