Att resa är fantastiskt. Alla minnen, känslor och så bilderna naturligtvis. Jag hoppas att när jag blir äldre och förmodligen lite senil, att jag då i alla fall ska kunna minnas resorna och alla fina stunder här hemma på Hansgården. Det får tiden utvisa och fram till dess, så kan man titta på sina bilder om och om igen. Känna dofterna, känna smakerna och tänka tillbaka. Vissa stunder kommer man ju ihåg lite bättre än andra. Som den här till exempel: Jag och maken sitter på en restaurang i Grekland för att äta lunch. Det kommer en dam på en moped, stannar och säger något. När hon försvunnit så tittar vi på mopeden och ser detta
 |
| Hunden har fått order om att vakta mopeden |
 |
| Och den är väldigt stolt över det |
Ett annat minne som etsat sig fast är när jag och maken var på semester till Parga 2005. En kväll började jag må riktigt illa och jag förstod att jag druckit alldeles för lite vatten under dagen. Vi gick tillbaka till hotellrummet. Drog på luftkonditioneringen men öppnade balkongdörrarna för att det inte skulle bli för kallt. När jag låg där på sängen så hörde jag "Tornero" en melodi som spelades på panflöjt av ett gäng sydamerikanska artister. De stod på torget och melodin hördes svagt och väldigt vackert till vårt hotellrum. Illamåendet försvann sakta men säkert och det kändes bara helt lugnt och skönt. Varje gång jag hör melodin idag, så kommer den känslan fram.
 |
| Parga 2005 |
- "Bättre ett dåligt minne än dåliga minnen."
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar