Nu äntligen! Nu kan vi äntligen säga att våren är på väg. "Våran" Sädesärla har kommit och storspoven flyger runt över åkrarna och låter. Det är underbart.
Jag själv vandrar runt på tomten som en äggsjuk höna. "vandringsleden " går mellan blomrummet i uthuset och växthuset borta vid hönsen. Vägen däremellan är kantad av igenvuxna trädgårdsland som måste tas om hand - I alla fall till en del. Jag orkar inte på samma sätt som förr men det får bli en del då och en del då. Inomhus har jag börjat så smått med att torka fönster men innan dom kommer och sopar av vägen är det ganska lönlöst - i alla fall på den sida som vetter mot vägen.
Som tur är har maken börjat på att kunna röra sig efter sin revbensskada. Det underlättar mycket att han kan hjälpa till utomhus.
Våran katt ser vi inte mycket på dagarna. Han är ute spanar in både möss och fåglar. På nätterna däremot vill han gärna vara inne och ligga på min arm eller i knävecket hos maken. Jag köpte medel mot fästingar igår som jag ska droppa på honom men hittills har vi haft tur, inga fästingar än så länge.
Maken och jag har tagit vaccin i flera omgångar och nästa dos ska tas år 2024. Därefter ska det vara en påfyllnadsdos vart 5 år. Eftersom vi har en del mark nere vid Almoån och maken är där och hugger en del, så känns det lämpligt att ha det skyddet.
- "Sköna Maj välkommen till vår bygd igen" Johan Ludvig Runeberg 1804 - 1877. Finlandssvensk poet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar