Dagens namn är Justina. Maken hade en nordsvensk häst som hette Torli och efter henne fick han ett stoföl som fick namnet Justina. Hon var svart med vita tecken. När vi träffades så var Justina bara en unghäst men sen var hon med oss i familjen under hela sin uppväxt. På den tiden (sent 1960-tal) lämnade man hästarna på sommarbete, upp till Fallsbjörken och där gick även Justina i några år.
När vi kom dit och skulle se efter hur hon hade det, så kom hon genast fram och hälsade. "Problemet" var att i hennes sällskap följde det kanske 10-15 andra hästar som också ville hälsa så det kunde bli lite trångt och småbråkigt runt omkring oss.
Naturligtvis skulle hon tränas till travhäst. Hon hade ju fint nordsvenskt blod i sig. Maken lämnade henne till en tränare men det gick inte så bra. Jag tror hon längtade hem. 1 varv på banan fick räcka sen gick hon bara och såsade.
Vi körde lite med henne här hemma - på vägen upp mot Råbäck och så red jag lite på henne också.
Sa jag att hon var snäll? På den tiden hade vi också Grönlandshundar och vår tik Naja skulle få valpar. För att hon inte skulle störas av de andra hundarna (vi hade ytterligare 2 st.) så gjorde vi en box inne hos Justina i stallet. Där födde Naja 5 valpar. På morgonen när jag skulle ut och titta till hundar och häst, så hittade jag inga valpar. Naja satt i en tom box. Jag sprang upp på höskullen och letade utifall hon hade burit upp dom där, men där var det tomt. Väl nere igen märkte jag att Justina stod blickstilla i sin spilta och hon gnäggade inte så som hon brukade göra när vi kom in i stallet. Framför Justinas framhovar hade Naja lagt sina 5 nyfödda valpar och hästen var ju alldeles skräckslagen att skada de små. Jag bar snabbt in dom i Najas box igen, valparna fick dia och Justina fick sitt hö.
- "Hästar är förutsägbart oförutsägbara" Loretta Gage Amerikansk författarinna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar