Trädgården på Hansgården är en blandning av planerat planterat och oplanerat "planterat". Med andra ord - en salig blandning.
Jag vill ha det så, det känns lite som det är "jag". Full med nya jättebra idéer men efter ett tag så finns det ju andra jättebra och fiffiga idéer. Jag ska erkänna att jag blivit bättre på det där att fullfölja planerna, men om det inte riktigt går som jag vill - ja då faller gärna intresset.
Den här lilla rosen har sträckt ut ett rotskott, och tagit stöd mot ett av äppelträden. Inte har man väl hjärta att ta bort det inte.
En annan liten rot svängde av åt det motsatta hållet och har nu blivit en liten buske i gärdesgården.
En bit bredvid den vita rosen kommer varje år skott från en röd nyponros. En bybo vill att vi ska ta bort den för den kan repa hans bil, men det gör vi inte. Det går att göra en sväng förbi och möter man precis där, ja då får man väl vänta och lämna företräde.
 |
| Den röda nyponrosen |
I grusgången inne på gården finns det också uppstickare som jag har svårt att ta bort bland andra de här:
 |
| Den gula fetknoppen (Sedum acre)... |
 |
| ...och en förvildad pensé |
Däremot är den här Clematisen planerad och planterad. Den är jättefin när den blommar högt uppe i det gamla äppelträdet.
- "Optimist är den som tar ett steg tillbaka efter att ha tagit ett steg framåt och inte ser det som en katastrof, utan mera som att dansa "cha cha"
Vi hörs!
