Tiden går och snart är det 1:sta advent. I dag ska jag och mina syföreningsvänner ha den sista auktionen i syföreningens historia. Det är naturligtvis lite sorgligt men som läget nu är, så är det en naturlig process.
Syföreningen startade 1920 och på den tiden var det prästfrun som var den drivande kraften. Det var populärt med broderade dukar och allt sådant. Många kom på auktionerna och ropade av hjärtans lust.
Allt eftersom åren gick och samhällsstrukturen ändrades så minskade engagemanget. De unga idag vill inte ha broderade dukar på borden och vi äldre har våra skåp fyllda med ärvda dukar och kuddar.
Allt eftersom åren gått så har vi försökt fylla upp auktionsbordet med nyttosaker så som grytlappar, förkläden och tygväskor (populärt nu när vi ska spara på plastpåsar).
Pengarna som kommer in går som vanligt till behövande runt om i världen. Operation Smile, Läkare utan gränser och Hjälp till att borra brunnar är några av de organisationer som fått pengar.
Det lilla huset på Väståker börjar på att ta formen av ett hus mer och mer. Maken tycker det är jätteroligt och jag ser honom knappt hemma i Hansgården. Själv har jag varit hemma och bakat. Dels till försäljning på auktionen men också en del till oss själva.
 |
| Exteriör |
 |
| interiör |
 |
| en sats med struvor |
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar