Ett bräckligt liv

 Att livet kan ändras i ett ögonblick fick jag erfara i slutet av september. Nu har livet återigen visat sig vara väldigt bräckligt. 

För en vecka sedan råkade ett av våra barnbarn ut för en fruktansvärd bilolycka och han ligger nu svårt skadad på Falu lasarett. Han är opererad 3 gånger, den ena stora operationen efter den andra. Han är väldigt skör men vid ganska gott mod i alla fall. Jag kunde prata med honom lite på bildtelefon häromdagen och det kändes skönt. Läkarna har stort hopp om att han ska bli helt bra men att det kommer att ta tid. Men det stora är ju: Han lever!

 Det blöta och milda vädret kom av sig och vi har åter fått en period med kyligt väder. Luktärtorna är sådda och har kommit upp en bit så nu får jag ge mig på de andra fröerna.

Idag kom jag igång med vattengympan igen, efter lite uppehåll. Det var jätteroligt, sköna rörelser och underbar 60-talsmusik.

 

• "Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem att bygga bo i ditt hår" Kinesiskt ordspråk
  

                                             

Vi hörs!

Vår i antågande

 Häromdagen var jag till Mora lasarett och fick prata med arbetsterapeut, sjukgymnast och läkare. Besöket tog nästan 2 timmar och det gjordes en massa tester. Det hela resulterade i att jag återigen får köra bil och det känns väldigt bra. Det har visserligen varit skönt att ha maken som "privatchaufför" samt en massa vänner som ställt upp när jag behövt skjuts, men har man kört bil i över 50 år, så har det inte alltid känts bekvämt att be om skjuts.

Lagom till sportlovet så har vädret slagit om rejält. Från att ha varit riktigt kalla nätter och dagar med härligt solsken så har det krispigt vita bytts ut mot gråväder och slask. 

Om en vecka är det Vasaloppet och det brukar vara startskottet för mig att ta hand om mina övervintrade blommor samt att sätta en del frön. Det känns som att våren inte är så långt borta när man kan börja på med sånt.

 

Nu tänker jag ta en liten promenad i gråvädret. 😊

• Ingenting är omöjligt bara mer eller mindre besvärligt  

• Vi hörs!
  

Ombytligt väder

 Så har då januari snart gått ur tiden. Lika bra det eftersom det varit så jobbigt väder med isgator och slask mest hela tiden. Just nu är vi återigen inne i en lite kallare period med soliga dagar. Det känns jättebra.

 

Har fått svar på den magnetröntgen som gjordes och den visar att jag i alla fall har en hjärna (😂) och att det har läkt ordentligt, men fortfarande väntar jag på mitt körkort - men det kommer väl.

 

Tiden här hemma går åt till att baka lite samt plocka ihop lite "onödiga" prylar. Det är inte klokt vad mycket man sparar på sig. Det går väl an när man har mycket utrymme men när det minskar så blir det fullt överallt. Jag har i alla fall städat i ordning lite på övervåningen så det ser skapligt ut där, även om den enda som är däruppe nu på vintern är katten Nils. Han vill absolut gå upp där emellanåt, antagligen för att leta efter möss.

• "Minnen är ålderdomens drömmar" 
  Vi hörs!
  
   

 

Vardag

 Vardagen återkommer så sakta. Jag har varit på magnetröntgen i Mora men ännu inte fått något svar. Medicineringen med medicin mot epilepsi fortsätter men håller på att trappas ner så när jag varit utan den ett tag så kanske jag kan få tillbaka mitt efterlängtade körkort.

Vädret är ju ingenting att hurra för, ena dagen krispig vacker vinterdag med minus 12 grader och nästa dag ligger temperaturen på nollan. Gilla läget? ja naturligtvis men gilla, vet jag inte.

Har passat på under förmiddagarna, att plocka bort julsakerna.Jag har inte haft så mycket men en del har följt med under åren och det är svårt att bara låta bli att ta fram dom. Mina köksgardiner tex. som jag beställde som ett broderipaket för länge sedan, men med 2 små barn, jobb, djur och många andra sysslor, så blev det så att min mamma tog över och gjorde klart. Dom vill jag naturligtvis sätta upp till varje jul.

Promenader har det inte blivit så mycket men där måste jag skärpa till mig så det åtminstone blir 3 per vecka. Men som nån sa" det är lätt att säga tulipanaros".

"Förändra sig kan ingen - men bättra sig kan alla".Ernst von Feuchtersleben. Österrikisk friherre och läkare 1806-1849.

Vi hörs!

Snart ett nytt år

 Så är då julhelgen avklarad. Ja, jag säger avklarad för nu för tiden är julen inte något speciellt som man ser fram emot, inte så som man gjorde i yngre dagar i alla fall. 

Strax före jul så bjöd kyrkan alla frivillig"arbetare" på julbord uppe på Siljansnäs Hotell. Vi var ca 50 personer som försåg oss med jättegod - lite annorlunda julmat - tyvärr orkade inte mitt huvud vara kvar hela tiden men det var väldigt trevligt den stund som jag var där.

På julaftonsförmiddag så kom vår dotter och hämtade  mig och maken och vi for hem till min syster i Hedemora och dukade upp ett litet julbord. Vi stannade inte så länge utan for hem medan det var ljust ute. Det var fint att kunna träffa min syster även om det blev en kort stund, sen fick vi ju också se fina vintervyer. Från Djurås och ända ner till Hedemora hängde snön från träden, det var verkligen vinterlikt.

På juldagsförmiddagen tände jag lite ljus och satte mig framför TV:n och tittade på julottan från Dala-Järna kyrka. En stilla stund hemma i fåtöljen för både mig och Nisse.

Efter mitt förra besök hos neurologen i Mora var jag lite besviken. Jag måste göra en magnetröntgen av hjärnan och trappa ner min epilepsimedicin innan de ger klartecken att få börja köra bil igen. Det är vad jag förstår en ren försiktighetsåtgärd, och det kanske är bäst. Jag får ta lite promenader med rollatorn. Häromdagen satt jag en stund nere vid ån, lyssnade på vattenbruset och bara njöt av livet och att få vara så privilegierad att få bo i ett land utan krig och svält. Det finns mycket att vara tacksam för.

Nu önskar jag er alla ett riktigt Gott Nytt år!

Vi hörs!

Det lackar mot jul

Året går mot jul. Vi har fått lite snö och det känns genast lite bättre. I alla fall blir det lite ljusare och det är ju skönt. 

Om lite drygt 1 vecka så ska jag på återbesök till Mora lasarett. Jag tror det ska gå bra och att jag får köra bil igen men man vet ju inte hur det ser ut uppe i huvvet vid en röntgen 🤔😅. Jag känner mig i alla fall mycket bättre men tröttheten finns där än. Blodtrycket har hamnat på normal nivå och det får man ju vara tacksam för. Nu gäller det  att ta det lugnt med alla uppdrag som jag har, men det kommer inte att bli så svårt att avsluta dom, tvärtom, det ska faktiskt bli riktigt skönt. Jag ska bara behålla ett nämligen kyrkvärds”jobbet”

Nu ska vi vänta in julhelgen, äta gott, se på TV men inte nåt mycket mer, det får räcka.

Vill i alla fall önska er som läser detta en fin och lugn julhelg. Ha det så bra tills vi hörs igen.

❤️

Vinter på gång

 Nu äntligen verkar det som om mitt blodtryck håller sig på rätt nivå - under 140 i övertryck. Det känns fantastiskt men tröttheten finns kvar så jag kan bara vara igång en halv dag och så vila den andra halvan.

Sovrummet har nu flyttas ner och vi lever vårt liv på den nedre våningen. Den övre är nedstängd (nästan) från värme och en del blommor får vila däruppe.

Ett snöoväder är på väg till oss och vi har även haft ett par rejäla blåsväder. Jag och maken var upp till skogen för att hämta lite mossa och ris till dekorationer, och såg flera nerblåsta träd.

 Snö kan ju bli fint till 1sta advent när alla ljusstakar och stjärnor skall tändas. Här i byn ska våran bygran resas på lördagen så då vill vi i alla fall inte ha blåsväder.

Ha det nu så bra och ta det lugnt. Jul blir det oavsett stress eller jäkt.

Vi hörs