Vardagen återkommer så sakta. Jag har varit på magnetröntgen i Mora men ännu inte fått något svar. Medicineringen med medicin mot epilepsi fortsätter men håller på att trappas ner så när jag varit utan den ett tag så kanske jag kan få tillbaka mitt efterlängtade körkort.
Vädret är ju ingenting att hurra för, ena dagen krispig vacker vinterdag med minus 12 grader och nästa dag ligger temperaturen på nollan. Gilla läget? ja naturligtvis men gilla, vet jag inte.
Har passat på under förmiddagarna, att plocka bort julsakerna.Jag har inte haft så mycket men en del har följt med under åren och det är svårt att bara låta bli att ta fram dom. Mina köksgardiner tex. som jag beställde som ett broderipaket för länge sedan, men med 2 små barn, jobb, djur och många andra sysslor, så blev det så att min mamma tog över och gjorde klart. Dom vill jag naturligtvis sätta upp till varje jul.
Promenader har det inte blivit så mycket men där måste jag skärpa till mig så det åtminstone blir 3 per vecka. Men som nån sa" det är lätt att säga tulipanaros".
"Förändra sig kan ingen - men bättra sig kan alla".Ernst von Feuchtersleben. Österrikisk friherre och läkare 1806-1849.
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar