Vårt äldsta barnbarn Edvin - nu snart 15 år - våren 2006 med 2 enorma istappar. |
Det konstiga är ju också att man hör talas om fler och fler och nästan varje dag - om folk som har cancer i varierande grad. Usch ja.
Det var lika när man väntade barn. Aldrig hörde man väl talas om så många som väntade barn och aldrig fick man väl reda på så mycket om hur det var att föda barn. Ingenting var för smärtsamt att berätta för den som gick där med magen i vädret.
Jag försöker hålla mig sysselsatt och inte tänka på skräckhistorierna utan tänka på alla som det har gått bra för - och det är många.
Under tiden så får man hitta på nåt kul. Som att vårstäda till exempel. I går efter en promenad så blev det "datarummet". Där samlas det mycket damm, men nu känns det genast mycket fräschare. Jag passade också på att baka några limpor. Det var perfekt att göra degen, ta en promenad medan den jäste och sen grädda medan jag putsade fönster.
Det goda frukostbrödet |
- "Naturen helar - läkaren hjälper". Latinskt ordstäv
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar