Jag och yngsta barnbarnet, snart 3 år, tog en vårpromenad i går. Snösmältningen har kommit igång rejält. Det märktes i ån som rinner förbi platsen där den gamla kolugnen låg. Det forsade och ljudet hördes ända upp till Råbäcksvägen.
Almoån vid Kolugnen |
Här diskuterar vi bajs |
Här ploppas det |
och här pratar vi med en katt |
Därefter mötte vi en kelsjuk katt som vi måste hälsa på och sen.......stor,stor lycka. En vattenpöl!!!.
Efter det plaskandet så gick vi över åkrarna hemåt, diskuterandes olika maträtter. Bland annat spagetti och spagetti och så kan man äta spagetti. När hon så kom hem så fick hon hjälpa pappa att plocka ägg - med varierat resultat.
Jag vandrade hemåt, upplyft av vår trevliga promenad och vårt trevliga samtal. Väl hemma så möttes jag av det här:
Lycka för mig Julrosen har slagit ut. Lika roligt varje år |
“Också en liten stjärna lyser upp mörkret.“ Finskt ordspråk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar