Långsamt börjar jag förstå vad som hänt. Det visar sig bland annat i att jag och maken ska flytta ner till nedre våningen. Sovrummet ska inte längre vara på övervåningen. Trappor är ju - i mitt fall - inte någon hit och risken för ett fall i trappen är ju ganska stor, speciellt på natten.
Det tar lite tid med alla prylar som ska flyttas, men vi tar en dag i taget. Jag är väldigt trött, speciellt på kvällarna men det är väl OK. Vid skapligt väder tar jag en liten promenad med rullatorn och det känns väldigt bra.
Jag har ställt in alla frivilliga åtaganden för resten av året och det känns också bra, få se hur det blir till 2025.
Jag har börjat laga mat så smått och det är också en härlig känsla, skönt att kunna göra lite nytta. Just nu väntar jag på min dotter som ska följa mig och handla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar