Sakta, sakta

 

 Långsamt börjar jag förstå vad som hänt. Det visar sig bland annat i att jag och maken ska flytta ner till nedre våningen. Sovrummet ska inte längre vara på övervåningen. Trappor är ju - i mitt fall - inte någon hit och risken för ett fall i trappen är ju ganska stor, speciellt på natten.

Det tar lite tid med alla prylar som ska flyttas, men vi tar en dag i taget. Jag är väldigt trött, speciellt på kvällarna men det är väl OK. Vid skapligt väder tar jag en liten promenad med rullatorn och det känns väldigt bra.

Jag har ställt in alla frivilliga åtaganden för resten av året och det känns också bra, få se hur det blir till 2025. 

Jag har börjat laga mat så smått och det är också en härlig känsla, skönt att kunna göra lite nytta. Just nu väntar jag på min dotter som ska följa mig och handla.

"Fantasi är viktigare än kunskap"  Albert Einstein 

Vi hörs!

Snabba ändringar

 Idag blev jag påmind om att det var länge sedan jag skrev något här. Ja det stämmer och mycket beror det på att dagarna går sin gilla gång……..nästan i alla fall.

Jag sitter ju med i Siljansnäs församlingsråd och tisdagen den 24 september hade vi vårt första höstterminsmöte och mötet började gå mot sitt slut.

Den 26 september vaknade jag upp på Mora lasarett. Jag hade drabbats av en liten propp i hjärnan och blivit hämtad vid Siljansnäs prästgård med iltransport till Mora. Nu är jag hemma igen, lite skakig men inga synliga men. En erfarenhet rikare (men den hade man ju kunnat vara utan).Nu är jag sjukskriven i 3 månader, där jag måste ta det lugnt och vila mycket. 

Som tur är har jag ju maken hemma och 2 fantastiska barn med respektive, som skjutsar oss, kommer med matlådor och handlar mat åt oss. Underbart!!!

Ta hand om Er alla därute. Livet är skört och kan ändras snabbt❤️

Vi hörs!