Regn och tystnad

Ja så fick vi lite regn då. 13 mm på en timme ungefär. Det uppskattades säkert av både plantor och buskar.

Här hemma i Almo råder lugnet och det är så skönt. Förmiddagspromenaden i fredags är ett bra exempel på hur lugnt och tyst det egentligen är här i byn. Jag tog Masesgattu ut mot  landsvägen mot Sollerön, därefter gamla landsvägen upp till vägkorset in till Almo.

Linnea (Linnea borealis L.)
Och ini mossornas bädd syns skyddad den späda Linnean,
Persikoröda små klockor som dofta af mjölk och af mandel,
fin som en kammarduksnål i grönskande sammet är stucken;
Stängeln står rak som ett strå, så nätt, så sirlig, så pyntad."
Ur Trefaldighetsnatten av August Strindberg (Ordalek och småkonst, 1905)

Hela första delen av vägen var alldeles tyst - förutom fåglarnas sång. Ju närmare landsvägen jag kom desto mer hördes bilarna och det är ganska livlig trafik den här tiden på året. Det fick mig att tänka på en händelse för ganska många år sedan. Några turister från Skåne hade lånat grannens hus i en vecka. Första kvällen var maken ute och såg en person sitta rätt upp och ner ute på gården. Han berättade att han aldrig hade upplevt en sådan skön tystnad. Där han bodde hördes brus från trafik dygnet runt. Det blev aldrig riktigt tyst, så nu satt han bara och njöt.

Gammal gran med skägglav. Tyder väl på
bra luft.

Kan vi som bor så här njuta av tystnaden eller tar vi den förgivet? Det borde vara det först nämnda.

• "Ibland är tystnaden svaret." Estniskt talesätt

Vi hörs!