För min del kändes det bra och jag tror även min syster kände på samma sätt. Man ska inte klamra sig fast vid något som man inte orkar ta hand om på rätt sätt. Nu vet vi (tror i alla fall) att de nya ägarna gör de nödvändiga underhåll som behövs. Dom var glada när de fick nycklarna och vi var glada att få lämna ifrån oss dom.
Här hemma hade det hänt saker när jag var borta. Maken skulle köra ner skräp med 4-hjulingen till vår trädgårdskompost. Det ville sig inte bättre än att han välte och fick maskinen över sig. Som tur var så hade han en redskapslåda fram och en bak och de gjorde att det blev luftrum emellan så han kunde kravla sig ut. Våra två barnbarn Noah, Edvin och deras kompis Pelle var ute och letade Pokémon så de kom och hjälpte honom att få upp 4-hjulingen på rätt köl. Det enda som hände med maken var att han brände sig i ansiktet på brännässlor, men som Karlsson på taket sa " det är en värdslig sak". Det hade ju faktiskt kunnat gå mycket, mycket sämre.
- "Jag vill tacka alla som hjälpt till sa flickan vid barndopet."
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar