I går kväll när jag och maken åkte till Insjön, så stod det en fjolårskalv (älg) bredvid vägen och åt sly. Det var i Räckselbackarna och hen såg så ensam och ledsen ut. Den stod och åt och hade ingen tanke på att flytta sig, men raggen på halsen reste sig och visade att hen var på sin vakt.
När vi åkte tillbaka hem ett par-tre timmar senare, så stod den kvar på nästan samma ställe. Det är synd om dom tycker jag. Bli bortskuffad av sin mamma bara för att det kommer ett litet syskon. Naturens lag är hård och nu gäller det att se upp som bilist. Det kan gå fort om det vill sig illa.
Äntligen fick vi lite värme idag och till och med vindarna var måttliga. Vi åkte till vår dotter och måg på förmiddagen och blev bjuden på nylagad rabarberpaj. Jättegott. När jag och dottern gick runt i hennes trädgård så sjöng koltrasten så fint. Hemma i Hansgården hörs inte koltrasten så mycket, däremot har vi mycket domherrar och dom låter desto mer - men inte alls lika vackert.
Maken har snickrat små hyllor att hänga på det armeringsnät som vi satt upp som spalje. Just nu ser det kanske inte så mycket ut för världen men vänta ni tills värmen kommer på riktigt och det börjar på att växa. Då är det mening att ladugårdsväggen ska bli rejält blommig. Ungefär sådär som det brukar se ut nere i medelhavsländerna.
En finurlig liten hylla att hänga upp på väggen |
- "En ändring i vädret räcker att förnya världen och oss själva." Marcel Proust 1871 - 1922. Fransk författare.
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar