Matbespisning

Dagens väderbild. Grått och 13 grader kallt.

I dag var det första gången på året som "min" grupp i väntjänsten skulle hjälpa till på servicehuset. De gamla var pigga efter alla helger och ville gärna vara med och gympa. De håller väldig koll på klockan, och efteråt vid frågesporten var det flera som ängsligt frågade om de skulle hinna till lunchen. Ja, det är bra att de har aptit, och maten lagas i huset så det är inget "cook & chill" där inte.
Jag träffade mitt mellersta barnbarn. Han och hans klass var där och skulle äta lunch. De är så duktiga och tar sig mat själva. Inte så väldigt mycket alla gånger, men de äter i alla fall upp det som de lägger på tallriken.
Annat var det när jag själv och våra barn gick i skolan. Då lassade matbespisningens personal upp mat på tallriken och jag menar verkligen lassade och åt man inte upp så kunde fröken komma och sitta bredvid och mata - även om man fick kväljningar. Jag vet att jag tog upp frågan om självservering på ett möte, men det möttes med mycket stor skepsis. Det skulle bara bli krångligt ansågs det. När jag frågade personalen i dag, så tyckte de att det inte var ett dugg krångligt.
Jag ser också på mina båda barnbarn som går i skolan, att de har blivit mycket bättre att äta olika sorters mat, sedan de började skolan.

Under den tid på ca 10 minuter som jag stod där, så var det flera barn som hade ätit upp och lämnade sina tallrikar till disk. Ingen slängde någon mat!

• "Den som har fått till vana att skriva, skriver också när han inget har att säga, som den gamle läkaren som tog pulsen på den fåtölj  där han satt och dog." Antoine de Rivaroli 1753 . 1801. Fransk journalist

Vi hörs!