Det var Britta som idag berättade att en av de äldre gubbarna i byn, en gång sagt att hans "katta inte tyckt om Elsa, för ä löftant nå fnask åv na". (katten tyckte inte om Elsa för det luktade inte fnask av henne) Fnask är ju ett sådant där ord som kan framkalla både ilska, rodnad och fniss, men han menade bara att det luktade rent av Elsa. Hon höll inte på och "fnaskade" i ladugården (jobbade i ladugården) och det är klart, då kunde det ju inte lukta sånt heller.
Jag själv kom ihåg att makens farmor en gång sa "å dar satt han å runka på stoln" (och där satt han och gungade på stolen). Jag minns att jag tyckte det var väldigt besvärande eftersom jag kom från Borlänge och där betydde ordet runka något helt annat.
Dom pratade som det var. Inga fina omskrivningar där inte. Skulle man pissa, ja då sa man det, inte att man skulle gå ut en stund eller göra nåt annat.
- "Inget är så vältaligt som en skallerorms stjärt". Algonkin-indianskt ordspråk
Det där med att fnaska hade t.o.m. jag nästan glömt bort. Jag har inte hört det ordet i målbetydelsen sedan 1950-talet. Bra Ingrid!
SvaraRaderaOrdet levde kvar längre tid genom "fnaskut", "ä sir ju för fnaskut ut jän". Alltså allmänt ostädat utan att det behövde vara i lagården.
SvaraRadera