- En lördagskväll i december - under julbordens glada period - så hade en grupp Leksandskillar som för övrigt kallade sig "Dunkens vänner" - abonnerat salongen på övre våningen för att ha lite kul och äta julbord i lugn och ro. Dagen efter så skulle jag, maken dit och äta av det stora julbordet. Genast jag kom dit så kom en städerska och sa att jag måste gå upp och titta i Lefflers salong. Mitt på det stora mahognybordet (med plats för 20 personer) så fanns resterna av en halmkrona och under den resterna av en linneduk och under den ett stort ärr i bordsskivan. Dunkens vänner hade gått och lagt sig och inte brytt sig om att släcka ljuset i halmkronan. Där tror jag Martin hade ett finger med i spelet och såg till att det inte blev mer än det blev.
Lefflers salong |
- En konferensgrupp skulle sitta enskilt i Lefflers salong och äta fondue. För att lättare kunna hälla i T-spriten i brännarna under fondue-kastrullen så hade man vid ena sidan av långbordet hällt spriten i en kanna med pip. Vid den andra sidan skulle man fylla på sin brännare och råkade spilla varvid det började brinna på duken. Servitören fick då tag på kannan med det som han trodde var vatten. Tur nog var en gäst uppmärksam så han hann aldrig försöka släcka branden med T-spriten. Vad hade hänt om han lyckats slänga iväg innehållet i kannan?? Usch man vill inte ens tänka tanken.
- Vid städning av den nedre salongen upptäcktes ett jättestort brännhål under sittdynan i en av sofforna. Hur det hänt vet vi inte men tur nog så blev det inte mer än ett brännmärke. Släckt av Martin??? Vem vet.
Elden är bra som tjänare men aldrig som herre
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar