Kyrkor

Jag har alltid tyckt att det varit intressant med kyrkor. Kyrkorummen kan vara så väldigt olika men alla andas samma frid.
För ett antal år sedan så var jag och maken  i St. Petersburg och vi besökte då ett antal kyrkor. Väldigt många var under restauration. Kommunisterna var rädda för folksamlingar, så man förbjöd religionsutövande och använde kyrkorna till lagerlokaler istället, bland annat för kol .
Under andra världskriget och belägringen av Leningrad (nuvarande Sankt Petersburg) användes den vackra Uppståndelsekyrkan som en saluplats för grönsaker. Många Leningrad-bor sökte också skydd i kyrkan undan tyskarnas artillerigranater. Kyrkan skadades till viss del, men reparerades och är i dag en av St Petersburgs främsta turistattraktioner.

Uppståndelsekyrkan eller The Church of the Savior on Spilled Blood

Nu pågick som sagt restaurering av dessa kyrkor. Överallt stod byggställningar och folk satt högt uppe under taken och tvättade och putsade.

Interiör från Uppståndelsekyrkan

I många av kyrkorna stod män, (kyrkosångare) och sjöng. Sångerna var (tror jag) Gregorianska, och man sjöng ganska entonigt i stämmor med djupa fylliga röster. Otroligt vackert och stämningsfullt.

En total kontrast till dessa enormt stora och rikt utsmyckade kyrkor, var den "kyrka" som vi hittade på ön Karpathós när vi var ute och åkte 4-hjuling jag och maken. En halvt igenrasad stengrotta med ett kors vid sidan, gjorde oss nyfikna så vi stannade till och vi hittade detta:

Kyrkan

Korset

Fina men blekta väggmålningar

Så vackert i sin enkelhet och - trots att jag var lite orolig för ormar och andra läskiga kryp därinne - så kände man faktiskt vördnad. Vördnad för dom som byggt och dekorerat och besökt denna byggnad. För hur länge sedan? Ja, det vet jag tyvärr inte

Fluctuat nec mergitur – "Skakat av vågorna, men det sjunker inte"

Vi hörs!