Stora Tuna

Idag för 2 år sedan avled min mamma. Egentligen inget konstigt med det när hon blev 94 år, men känslan när den sista av föräldrarna dör är snopen på nåt vis. Nu är man plötsligt själv den som är äldst. Med en mamma är det ju så också att hon alltid funnits där.
Så efter träningen på morgonen så for jag och maken till Stora Tuna kyrkas minneslund och tände ett ljus.

Minneslunden ligger så fint. Med den mäktiga kyrkan på ena sidan och tunaslättan på den andra. Bredvid minneslunden ligger också den minnessten som restes över de personer som omkom när Estonia sjönk den 28 september 1994. 757 personer omkom varav 47 kom från Borlänge

Bilden är hämtad från föreningen Konst i Dalarnas hemsida

St. Tuna kyrka

Kyrkorummet



Altaret med altartavlan.

Kyrkan är så vacker. Den är byggd under 1400-talet (invigd 1469)  och det syns verkligen att den var menad att bli domkyrka - vilket den för övrigt var under sista delen av 1500-talet.

Ja, när vi nu ändå var i Borlänge, så blev det lite handla och en lucialunch på Max hamburgerrestaurang. Sen var det lika skönt som vanligt att få åka hem igen.

Memento vivere - "Kom ihåg att leva"
Vi hörs!