Pelargoner och flygfest

Jag har alltid tyckt att pelargoner känns svenskt. Tänk ett köksfönster med pelargoner. Hans Anna Larsson - makens farmor som bodde i Hansgården före oss - hon hade alltid så underbara pelargoner året om. "Knepet är skiten", sa hon. Vi fick ta med oss hästskit från stallet i Lycka där vi då bodde, och så hämtade hon jord ute i potatislandet och blandade för hand. Visserligen hade man inte så varmt inomhus på den tiden men ändå. Gamla knep som säker står sig än i dag.
Om gubben som bodde i det här huset på ön Egina utanför Athen blandade in hästskit i sin jord på tomten, vet jag inte men nog fick han sina pelargoner att blomma och vidare svenskt känns det ju inte heller.

Däremot känner jag en viss tillfredsställelse när jag ser några av mina egna "pellisar".

Vid härbret

Mot ladugårdsväggen

Siljansnäs Flygklubb har arrangerat den årliga Kräftstjärtsvängen på flygfältet i Siljansnäs. Jag och maken har som tradition att åka dit med barnbarnen på fredagskvällen för att titta på de ankommande planen och att spana in alla fina bilar och motorcyklar som Åkdon och Termos ställer ut. I år var det yngsta barnbarnet med, Yavanna 2 år. Jag kan ju ärligt säga att glassen och rutschkanan var mycket intressantare än något annat. Killarna dom kollade på både bilar och plan och speciellt de "små" modellplanen som det var uppvisning med men lilltjejen tyckte inte det var nåt speciellt fränt utan hon föredrog lekplatsen.

Glass är ett måste när man är ute med
farmor och farfar

Rutschkanan var roligare än flygplan och
gamla bilar

Sen när klockan började närma sig läggdags då var det skönt att få"åka" med farfar till bilen.

Nihil agere delectat – "Det är angenämt att göra ingenting" (Cicero)

Vi hörs!