Tillbakablick igen

När jag var yngre - i 40-års åldern, så brukade jag gå i fjällen. Jag var medlem i en klubb som heter Svenska Polarhundklubben, och vi var ett gäng som, varje höst, brukade  ta med oss våra hundar och vandra i fjällen. Antingen Grövelsjö- eller Helagsfjällen. Vi bar ca 18 - 20 kg:s packning på ryggen och hundarna bar mellan 3 - 7 kg på sina ryggar i sk. klövjeväskor.

Grönlandshund med klövjeväska

Naturligtvis tältade vi. Var vädret vackert så upplevde man vandringen som någonting avkopplande men om det regnade så var det en helt annan sak. Då var det inte roligt att sätta upp tältet eller att packa ner det på morgonen. Men det gick det också. I dag är jag glad för att jag kunde göra de här vandringarna. I dag skulle jag nog inte utsätta mig för att ligga på kalfjället på ett tunt liggunderlag och att behöva gå ut mitt i natten för att hitta någonstans att kissa. I dag får det nog bli stugturer om jag skulle  åka till fjällen för att vandra.
Jag var ute på vårvintern också någon gång, och åkte hundspann.

Hundspann

Tältning i snö - inte så skönt

Tältade då också i bland. Inte riktigt lika skönt med dom övernattningarna, men slädturerna var underbara - vid fint väder. Hundarna rör sig alldeles tyst över fjället. Man hör endast deras flåsande och slädens medar som glider på snön. Maken delade mitt intresse för fjällturerna - både sommar och vinter, och var också ute på olika turer, men det blev mest jag som var ute på dom. Han har alltid varit - och är - en mycket snäll person, som lät mig hålla på.
Jag tänker på hur mycket man orkar - och får gjort - när man är ung. Vi hade som mest 5 stora grönlandshundar som skulle motioneras. Vi hade runt 5 får, 1 - 2 hästar, höns och i bland nån tjur. Vi slog vårt hö och hässjade det själva. Ett år hade vi också säd som vi tröskade. Fåren skulle klippas och i bland fick vi nåt flasklamm som skulle matas. Jag jobbade 75 % på hotell, och maken jobbade 100 % på Leksands kommun. Barnen gick i skola. Phu! jag blev nästan trött av att skriva det där. Men det gick och roligt var det. Jag upplevde det aldrig som jobbigt och jag tror inte maken gjorde det heller.

• "Det är med åren som med snapsarna, det är de sista som knäcker en". Norskt ordspråk

Vi hörs!

Blåsväder och USA-val

I går när vi åkte till Borlänge maken och jag, så åkte vi ungefär kvart över nio. Då stod solen i sån position i öster, att den lyste rätt in i ögonen - precis under solskyddet - och det var svårt att se även fast man hade solglasögon. När vi åkte hem, ungefär kvart över 12, då stod den nästan i samma höjd - fast i väster då. Lika svårt att se då. Nu är klockan 14.56, och solen går ner om 55 minuter. Det är dag 34% av dygnet, resten räknas som natt. Huvvaligen.

"Blåsväder"

Det är visst busväder lite längre norrut i landet. Man har varnat för nedfallande träd och andra problem. Skönt  om det inte blir så mycket sånt här, men det har börjat blåsa ganska mycket så vi får väl se. Jag och maken ska ta oss en tur hem till vår dotter som lovat att bjuda på lite kaffe.

Segrare

Precis som min bloggande granne Göran, känns det bra med utgången av valet i USA. Det kändes skönt att Obama fick 4 år till på sig. Han hade ju onekligen otur vid förra valet när "skadorna" efter den stora bankkrisen skulle försökas att ordnas upp. Jag tror och hoppas att han är på rätt väg.
En som onekligen inte tror på president Obama, är multimiljonären Donald Trump som skriver att "det är en stor och vidrig orättvisa" och att "Amerika inte är nån demokrati".

"Surt sa räven......"

• " Bekymmer följer en växande förmögenhet". Horatius (eg. Quintus Horatius Flaccus) f. Kr 65 - 8 f. Kr. Romersk skald

Vi hörs!

En tur till Borlänge

Minus 5 grader och sol. En vacker morgon. I dag var det meningen att jag skulle träna men när jag skulle boka in mig, så var det fullt på passet. Jag tar och går en promenad i stället. Maken och jag ska ta en tur till den stora staden lite senare. Han behöver ett par vinterkängor, och nu fanns det ett par som verkade riktigt bra på Kupolen. Jag ska samtidigt passa på att inhandla små genomskinliga påsar av cellofan, som jag ska lägga kakor och skorpor i till försäljningen på syföreningens auktion.
Det blir inte så ofta numera som jag åker till Borlänge. Tidigare - när mamma levde - så blev det ibland en gång i veckan, ibland fler. Min syster och jag brukade åka hem till henne varannan vecka, men nu blir det som sagt inte så ofta.
Bygget av IKEA är ju spännande att titta på. Nu börjar alla vägar runt omkring att ordna sig, men den stora "gropen" där själva bygget ska bli, är ju gigantisk. Man kan inte låta bli att imponeras när man har sett alla rör, kablar och annat nödvändigt som undan för undan lagts ner. Det ska ju passa ihop i slutändan!
Man kan ju följa det på "webben" också. På www.dt.se/nyheter/borlange/ikea. Nu börjar det att resa sig lite stålskelett som väl till slut blir byggnader. Från Kupolen såg det ut som i en storhamn med alla lyftkranar.

Nog är det skönt i alla fall när man får vända bilen mot norr igen och fara tillbaka till Hansgården. En kort stund räcker i stan, men jag kan väl erkänna att jag blir mer stressad av att ha maken med, än att vara där med nån väninna eller ensam. Det är nog bara för att jag vet att maken inte alls gillar att gå runt i affärer eller att vara inne på stora köpmarknader.
När vi åkte i förmiddags, så var det en tunn,tunn isskorpa på Alviken och uppe i Räcksebackarna var det jättehalt på ett ställe där vattnet runnit ut på vägen. Nu gäller det att se upp. Det kan lätt bli ett kast på bilen.

• "Låt ingenting ont vara i dina tankar". Konfucius

Vi hörs!

Inneblommor

Har man ingen trädgård att gå ut och titta i, ja då får man gå runt och kolla de få blommor man har inomhus.
I förmiddags så tog jag mig en runda och kunde då konstatera att 1 av de Amaryllislökar som jag planterade härom veckan, redan har kommit upp en rejäl bit. De andra är på gång men har inte riktigt lika bråttom som den här "franska" varianten som heter "tres chic"
Min vana trogen så tog jag ett pelargonskott när vi var på ön Thassos. Ja, jag tog egentligen två - 1 hängpelargon samt en vanlig. Det är den vanliga som har klarat sig (tog den i Christers och Lolas balkonglåda). Ska bli spännnande att se om den klarar sig ända fram till blomning. Hoppas få återkomma med ett nytt kort då.

Sen är det då Orkidén. En sån utsökt blomma - i alla avseenden. Jag köpte det här exemplaret på rea i blomsteraffären och den bara blommar och blommar, och vilka blommor sen.

I dag fick den ett fotbad i ljummet regnvatten med lite näring i. Jag tror att den gillade det. Man behöver då inte snåla med regnvattnet. Bara att sätta ut en hink så har men perfekt vatten till blommorna.

Häromdagen så åt vi upp det sista av årets tomatskörd. Det blev ju många gröna kvar eftersom det inte var så lämpligt väder för tomater i år. Men jag tog och plockade av dom och la in dom i blomrummet och där har de eftermognat. Eftersom dom började att se ut som jag gör (i ansiktet) - rynkiga, så tog jag och gjorde en liten tomatsallad med örtsalt och purjolök, Gott!

• "Vi längtar inte tillbaka till bestämda saker, utan efter de känslor som de utlöser hos oss". Sigmund Graff 1898 - 1979. Tysk skriftställare och dramatiker.

Tillbakablick

Jag har uppmärksammat att jag har en bloggföljare från Schweiz. Jätteroligt och smickrande.
När jag var 18 år och gick på Snöå Lanthushållsskola i Dala Järna, så sökte jag, och fick jobb som husa   hos en svensk familj som hette von Schinkel och som bodde strax utanför Montreaux. Jag åkte tåg ner i början av januari 1966. Familjefadern hette Herbert von Schinkel och var fidekommissarie på Tidö slott utanför Västerås. Han var pensionerad från det militära och hade varit flygattaché. Hans hustru hette Margareta och kom från Falun. De hade två barn tillsammans. Mon (Marianne) och Jan. Jag tror att Mon var 13 år och Jan 10. Tillsammans bodde i en otroligt vacker villa som hette Villa Marisol och orten hette Villeneuve. Jag jobbade från 7 på morgonen till 21 på kvällen (om det inte var nån fest förstås) med  3 timmar ledigt mitt på dagen, Varannan söndag ledig. Lönen? Ja den var på 200 schweizerfranc/månad och det var ungefär lika många svenska kronor.
Jag skulle vara hos familjen och jobba i 1 år men fick åka hem efter ett halvår eftersom min pappa dog i juni.
Det var en kul tid nu när jag ser tillbaka på den, man fick lära sig att det var skillnad på "vanligt" folk och på "fint" folk och att som "tjänstefolk" alltid hålla sig i bakgrunden och inte prata alldagligt med någon gäst. Man fick i alla fall svara på direkta frågor. Eftersom jag alltid varit ganska "pratig" och social av mig, så hade jag lite svårt med det där hos familjen. Inne i Montreaux kom jag däremot att träffa många trevliga människor.
Det här var en livsupplevelse som jag inte vill vara utan.

Bilderna här ovan, visar slottet Chateau de Chillon som låg en kort bit ifrån huset där jag jobbade. Eftersom vägen in till Montreaux gick alldeles förbi slottet så var jag där inne och tittade många gånger och jag kommer speciellt ihåg fängelsehålorna långt nere under slottet.

• "Jag hör och glömmer. Jag ser och minns. Jag gör och förstår". Konfucius 555 f. Kr - 479f. Kr. (Även kallad Konfutse) Kinesisk filosof och religionsstiftare

Vi hörs!

Halloween - Alla helgons dag

Den moderna Halloweenlyktan

Finns det nånting mer upphajpat än Halloween? Det ska köpas dräkter till barnen för att de ska klä ut sig, man kan till och med köpa en speciell behållare, där barnen kan samla allt godis/slantar som de får när de går runt och visar upp sig. Halloweenkakor, Halloweenmat och jag vet inte allt.

Alltihop härstammar egentligen från Irland och tiden runt 2 - 300 talet och den keltiska högtiden "Samhain" - som firades när skördesäsongen var slut. År 998 försökte kyrkan att utrota festligheterna, genom att införa en ny högtid - alla helgons dag.

Kelternas lykta - en urgröpt rova i vilken
 man la i glödande kol

Eftersom många irländare emigrerade till USA i mitten av 1800-talet, så följde deras tradition med och mixades ihop med USA:s "Guy Fawkes Night". Nåväl, som så mycket annat så anammades "festligheterna" av svenskar. I början av 1990 så började man att lansera Halloween och 1997 uppmärksammades  firandet  rejält i media och nu är vi översvämmade av all möjligt skit som man tycker hör till Halloween.
Faktauppgifterna kommer från Wikipedia

Som ni förstår och som jag skrev om förra året, så är jag inte mycket för den här upphajpade delen. Jag vill tända ett ljus eller två för mina nära och kära som inte finns hos oss längre och minnas dom som dom var.
Men....på sånt enkelt, tjänar inte handeln några pengar.

• "Om tycke och smak ska man inte diskutera" (de gustibus non est disputandum. Latinskt ordspråk)

Vi hörs!

Glögg

I dag är det den 2 november och man lanserar en ny smak på glögg. Årets glögg smakar av ingefära och yutzu, en japansk citrusfrukt. Det låter onekligen spännande. 15% alkohol är det i Blossa glöggen. Jag vet inte om jag ska införskaffa nån flaska. Jag tror nog att jag har ett par flaskor kvar sen tidigare jular. Vi är inte så där väldigt stora glöggdrickare, varken jag eller maken. Det brukar bli ett par tre små glas var - det är allt.

Försäljningen av julsaker har ju också börjat, det gäller ju att dra kunder, så börjar en affär så måste de andra följa efter.

I Hansgården har vi då ingen julstämning - ännu. I dag var maken nere vid Almoån och tog ner en del träd som for omkull när ån svämmade över i somras, själv så klippte jag ner mina Pioner, tömde vattentunnor och plockade in lite växtstöd inför vintern. Maken hjälpte mig att ta ner Humlen. Den har en förmåga att snärja in sig i allt som står i dess väg och stjälkarna är jättesega och svåra att klippa.
När maken sen kom ner i köket efter att ha tagit en liten lur, så tyckte han att det var som att bo i ett bageri. Det var jag som hade bakat och gräddat ett par surdegslimpor. I kväll ska det bli gott med en kopp te och färskt bröd med hemlagad marmelad och ost på. Sen kan man sätta sig framför kaminen och bara njuta.

Hansgårdens citrusmarmelad

Hansgårdens surdegslimpa

• "Ingen har någon större aktning för den som inte respekterar sig själv". Anthony Trollope 1815 - 1882. Engelsk författare

Vi hörs!