Rogivande utsikter

Rapsfält på Öland med havet i bakgrunden

Överskriften till dagens tankar är dubbelbottnad. Jag tänker i första hand på vyer som man blir lugn av att se på. Den andra betydelsen - att framtiden ser lugn och rofylld ut - det får jag skriva om en annan gång. Det har ju varit mycket fokus på Grekland i dagarna (och deras framtid kanske är allt annat än rofylld) men för mig så är Grekland just lugn och ro. Inte så konstigt kanske eftersom man åker dit på semester.
Första gången jag kom till ön Spetses - 2 timmars snabbåt från Piraeus - så var jag ganska så mycket uppe i varv. Jag fick följa med på en restbiljett som Leonardos´(nuvarande Siljansnäs Hotell) hade. Jag var inte med på så många aktiviteter, utan gick mest och strosade för mig själv. Lagom till lunch en dag så hamnade jag utanför en bar som heter Zorbas. Jag satte mig på serveringen och tittade ut över havet - och var fast. När jag satt där och tittade ut över de guppande små fiskebåtarna, så blev jag alldeles lugn. Detta var våren 1990 och jag har sedan dess besökt Spetses - flera, flera gånger. Ibland 2 gånger per år. Jodå maken är med också och han är lika förtjust som jag. Även "barnen" har varit där ett flertal gånger. Sonen var till och med där på sin bröllopsresa. När jag fyllde 60 år, så var vi där tillsammans allihop och jag tror att barnbarnen också gillade den lilla ön.



Ute i soldiset skymtar ön Hydra



Barnbarnet Edvin poserar framför de guppande fiskebåtarna

Spetses är bara 22 kvadratkilometer stor och man kan cykla runt den på 1 dag, mycket jobbigt enligt min dotter som gjort den bedriften, för det är mycket kuperat och snirkligt.
Naturligtvis finns det rogivande utsikter på närmare håll - vår trädgård till exempel, utsikten över sjön vid sommarstugan, men den som gjort mest intryck är utsikten över havet från Zorbas bar på Spetses.

Utsikt över viken Flaxan i Ulvsjön

Hansgårdens rosa jättevallmo

Låt inte gräset gro under fötterna.
Vi hörs!

Äta bör man........

Jag hittade bilden på de upp och nervända vattenkannorna, nu som lampor. Inte är det vackert - men orginellt!
Laga mat tycker jag är jätteroligt - för det mesta, och speciellt nu när jag är ledig och inte behöver skynda mig att få nåt klart snabbt när man kommit hem från jobbet. Eftersom jag tidigare jobbade i Tällberg och bor i Siljansnäs så blev det ju en bit att åka innan man kom hem. Jag upplevde det som riktigt avkopplande att köra den sträckan ca. 25 km enkel väg, men det var inget kul att börja laga mat när man kom hem. Eftersom maken har diabetes, så behöver han lagad mat både till lunch och middag. Ibland har man ju bara ingen fantasi och då går det slentrian i matlagningen. Därför är det lättare nu när man kan både planera, handla och laga utan stress. Det som mumsas på på nedanstående bilder behöver man inte lägga ner så stor möda på men tänk så gott det är i alla fall!

Pannkaka med sylt

Chokladpannkaka

Jordgubbar

Magen mättas förr än ögat.
Vi hörs!

Förberedelser del 1

Under min yrkesverksamma tid, så jobbade på Hotel Dalecarlia. De första 2 åren som receptionist, nästa 3 år som hotellchef och så 17 år som husfru. En av mina arbetsuppgifter var att pynta inför jul med början till 1:sta advent då normalt det första julbordet skulle avätas. Jag är själv ganska så emot att börja ta fram tomtar och annat riktigt JUL-pynt, för tidigt, så det fick bli lite "lightjul" till att börja med för att sedan accelerera dagarna innan de första boende julgästerna kom. Veckan före 1:sta advent skulle jag kolla alla adventljusstakar. Det var  ca. 150 st. Jag kan säga att under en säsong så gick det åt en hel del lampor. Minst 1 stake i varje rum. I sviterna samt i familjerummen blev det två. Sen skulle det vara stakar och stjärnor i alla salonger.
Fredagen före advent skulle allt ut eftersom många helggäster bodde fredag - söndag. Städpersonalen ställde ut alla kollade stakar på rummen och jag ställde ut i salongerna. Restaurangpersonalen fick ta hand om sitt revir.
Idag började jag förbereda lite hemma. Det är ju i liite mindre skala  men det ska ju ändå göras. Jag har kollat ljusstakar och fixat till blomlådorna. Den vissna ljungen har åkt på komposten och bytts ut mot granris. Jag har också lagt i ljusslingorna i dem, så nu är det bara att koppla in.

Det var så skönt att göra det här när det var barmark och ljummet i luften. Jag kan ju villigt erkänna att jag inte har den rätta adventskänslan ännu men den kanske kommer.

Kransen som jag gjorde. Fåglarna gillar
både rönnbären och mossan.

Nu har tomtarna vid härbret fått lite granris



Den fina ljuslyktan kommer från Pilgården.



På verandan

I kväll ska jag gå till min granne Susanne som har butiken Pilgården, och kolla in lite prylar - sådana där onödiga saker som man ändå inte kan låta bli att köpa

Lat man bär hellre ihjäl sig än går två gånger.

Vi hörs!

Tupplur

Ordet tupplur har fina anor bakåt. Då ordet tupp (eller topp) betydde kort och ordet lur (av lura) betydde vila, slumra till, småsova. Det är samma ord som lura i meningen bedra och ligga på lur. Gemensamt är att man kniper ihop ögonen. Mer bildligt än bokstavligt i det senare fallet. (beskrivningen har jag hittat i en annan blogg: http://ordinerat.se/  av Lena Sjödin Roman)
Själv brukar jag ta en tupplur på soffan i TV-rummet. Inte varje dag men det händer ibland. Speciellt om man tagit en liten snaps till maten eller ett glas vin.

Maken vill gärna ligga i en säng så han går 1 tr upp. Ibland blir jag bara trött på ögonen och känner att det vore skönt att bara få blunda lite. Då sätter jag mig i min TV-fåtölj, drar en filt över mig och blundar. Det brukar sluta med att det blir en tupplur det också.

I går var barn och barnbarn här på middag som ni såg i mitt förra inlägg. Besöket uppskattades av mamma/farmor och pappa/farfar och maten uppskattades av barnen och barnbarnen - ja det finns väl alltid en önskan om våfflor istället för kött men efter lite trug så gick det bra. Efteråt fick barnen en skattkarta där de skulle leta reda på 3 olika ställen där det fanns överraskningar. De hittade ställena och fann pussel åt de två yngsta och en deckare åt den äldsta. Kanske nåt att varva TV- och dataspel med.
Nu idag blir det närmast ett par timmar med kyrkans syförening där vi jobbar på att göra klart allt som ska vara med på den årliga auktionen. Den 19 november är det dags. Kom gärna och bjud. Pengarna går bara till välgörande ändamål och det finns hur mycket som helst som man kan skänka till. Det finns fattigdom och elände inte bara i den tredje världen utan också i vårt rika land - tyvärr

Ty det angår också dig när det brinner i grannens vägg. Är ursprungligen Latinskt ordspråk "Nam tua res agitur, paries cum proximus ardet."

Vi hörs!

Mat & Bak

I går var det en sån där höstdag som man egentligen inte vill ha. Regn, småkyligt och rent allmänt tråkigt.
Efter en sväng in till Leksand så tog jag fram min energireserv och satte igång att baka. Matbröd är ju alltid bra att ha och sen blev det skorpor. Till kaffet vill jag gärna ha någonting, det räcker med en liten skorpa. Så det fick bli en sats av sådana också.

Kardemummaskorpor

Thekakor och Sirapslimpa

Var över till barnbarnen och fikade häromkvällen. De stora barnen de sitter i sitt lekrum och spelar spel men den lilla Yavanna hon har svårt att sitta still. Tänkte jag skulle ta ett kort på henne när hon satt vid köksbordet och läste tillsammans med farfar och dockan, men det var lättare sagt än gjort. Hon är ett riktigt energiknippe. I somras kunde hon vara ute i trädgården och rasa men det är svårare nu när det är mörkt ute och det regnar. Jag säger som makens farmor "var glad du att dom inte bara sitter och inte kan göra nånting". Och visst är det sant. Det är många som har det så. Tyvärr.
 

höst med lite mindre hopp i benen...
men bara lite



sommartid med mycket hopp i benen

Hoppsan, nu ringde klockan för att Pepparrotsköttet har kokat färdigt. Ska bara göra såsen och koka potatis så är lördagens middag klar. Maken är ute i skogen och hugger ved till nästa vinter så han är nog hungrig när han kommer hem. Han tycker det är rogivande att vara i skogen och arbeta. I alla fall nu när han kan göra det när han har lust. Det var sämre när han jobbade och skulle göra det på ledig tid.
Eftermiddagen kommer att ägnas åt mer matlagning. Ska ha barnen med familjer här på middag i morgon och det är alltid skönt att ha förberett lite. Tänkte bjuda på Coeur de filé Provencale (helstekt oxfilé med råstekt potatis och vitlökssmör) till varmrätt och så får det bli Hallonmousse till dessert.

Hungern är den bästa kryddan. (från den grekiske filosofen Sokrates)
Vi hörs!

Fåglar

Ja så vad det dags igen, att utfodra småfåglarna. Vi har hängt upp nötter och talgbollar och fyllt fågelbordet med solrosfrön. Det är nästan kö till godsakerna. Jag antar att det är bråttom att äta upp sig riktigt till vintern. Skatorna vill också vara med och dela. De flyger upp mot talgbollarna och pickar till och efter några uppflygningar så lossnar det bitar ur bollen som de kan ta. Sen är de in i hönshuset också och knycker nåt ägg men det är inte så ofta nu som i somras när de hade ungar.

Vi fick en ny tupp igår. Den förra som vi hade (en vit Leghorn) han var ju så dum mot 1 av våra hönor så han fick en enkel biljett upp till de himmelska hönsgårdarna. Nu har vi fått en tupp av rasen Hedemorahöns (han är bara en tonåring) och han är lite blyg för alla tjejer så han vill helst stå för sig själv.  Vi hoppas bara att det inte är han som blir mobbad den här gången.

Här är den svarta hönan som blev mobbad av den förra tuppen. Ser ni vilka vackra färgskiftningar

Våran katt Nils är med oss överallt när vi är utomhus och jobbar eller pysslar. Tidigare i höst när vi släppte ut hönorna fritt i trädgården så hade han som favoritnöje att komma rusande - rätt emot hönsen. Dom flög ju åt alla håll och kacklade och det verkade som Nils tyckte det var väldans kul. Det tyckte emellertid inte vi eftersom hönsen började på att försvinna lite långt bort från vår gård och när maken fick lov att hämta dom uppe vid byns majstång ja då fick dom vackert gå in i sin hönsgård igen.



13-åriga buskatten Nils

 Anfall är bästa försvar.
Vi hörs!

Onödigt eller.....

Den här vattenkannan är inköpt på IKEA. Den fanns/finns i många klatschiga färger och jag tyckte att den kunde bli ett "piffigt" inslag hemma i köket. Hmmm. Detta var ett mycket onödigt inköp upptäckte jag i efterhand när jag skulle börja använda den. Råkade man fylla med för mycket vatten, ja då rann det ut bak i handtaget och när man vattnade så rann det ur pipen från alla håll. Den kasserades snabbt ut till blomrummet där jag kan slabba med vatten lite som jag vill. Som tur var så kostade den inte många kronor.
Så var vi på semester till ön Skiathos och då upptäckte jag att man där (på ett hotell) förmodligen kommit till samma slutsats som jag, nämligen att som vattenkanna är den helt värdelös MEN.........
här hade man klippt hål i botten och hängt upp den som lampa! Upp och ner alltså. Det var jättefult och jag tog ett kort men det hittar jag inte nu. Ni får tro mig på mitt ord.
Allhelgonahelgen står ju för dörren och det enda som vi ska göra under den helgen är att tända ljus i minneslunden vid St. Tuna kyrka för min mamma och pappa. Det här med bus eller godis är jag inte så mycket för, inte heller att "smycka" med skelett, pumpor, häxor eller annat Men jag gjorde ett litet undantag i år. När jag var i Borlänge och handlade så hittade jag dessa två på Blomsterlandet och kunde inte stå emot.

En liten sköldpaddsört och en koralltuva

Politiker är som krokodiler, stora i käften men saknar öron. Vi hörs!