Så är då julhelgen avklarad. Ja, jag säger avklarad för nu för tiden är julen inte något speciellt som man ser fram emot, inte så som man gjorde i yngre dagar i alla fall.
Strax före jul så bjöd kyrkan alla frivillig"arbetare" på julbord uppe på Siljansnäs Hotell. Vi var ca 50 personer som försåg oss med jättegod - lite annorlunda julmat - tyvärr orkade inte mitt huvud vara kvar hela tiden men det var väldigt trevligt den stund som jag var där.
På julaftonsförmiddag så kom vår dotter och hämtade mig och maken och vi for hem till min syster i Hedemora och dukade upp ett litet julbord. Vi stannade inte så länge utan for hem medan det var ljust ute. Det var fint att kunna träffa min syster även om det blev en kort stund, sen fick vi ju också se fina vintervyer. Från Djurås och ända ner till Hedemora hängde snön från träden, det var verkligen vinterlikt.
På juldagsförmiddagen tände jag lite ljus och satte mig framför TV:n och tittade på julottan från Dala-Järna kyrka. En stilla stund hemma i fåtöljen för både mig och Nisse.
Efter mitt förra besök hos neurologen i Mora var jag lite besviken. Jag måste göra en magnetröntgen av hjärnan och trappa ner min epilepsimedicin innan de ger klartecken att få börja köra bil igen. Det är vad jag förstår en ren försiktighetsåtgärd, och det kanske är bäst. Jag får ta lite promenader med rollatorn. Häromdagen satt jag en stund nere vid ån, lyssnade på vattenbruset och bara njöt av livet och att få vara så privilegierad att få bo i ett land utan krig och svält. Det finns mycket att vara tacksam för.
